”En vintermorgon låg Handels uppdaterade jämställdhetsplan ute på intranätet och upplyste att ’målet att ha tjugo procent kvinnor som professorer år 2020 kvarstår’. Vad tar man sig till när till och med målen är så blygsamma? Vi tyckte att det vore spännande att höra hur våra kvinnliga kollegor tänkte när möjligheterna till karriär är så små och det var så vi fick idén till den här boken.”
I antologin 179 år av ensamhet avslöjar tio kvinnor från den manliga bastionen Handelshögskolan sina tankar och strategier. Författarna är forskare och lärare och har fått förhålla sig till en ojämställdhet som saknar motstycke i universitetsvärlden. Öppenhjärtigt beskriver de situationer de ställts inför och val de gjort. Det rör sig om karriärförhoppningar som sällan infrias, om motdrag, om önskan att bli sedd som kompetent, om revanschlusta, om strävan efter att vara en i gänget och om att skapa ett eget gäng. Berättelserna blottlägger de skilda villkor, ålderstigna värderingar och oskrivna regler som präglar ojämställda arbetsplatser och skapar frustration och isolering men visar också på strategier för att bryta mönster och rymmer ett stort mått av ironisk distans, medvetenhet, finurlighet och energi.
Mansdominansen på Handelshögskolan är en sekellång tradition som får konsekvenser för den forskning och undervisning som bedrivs, och i förlängningen för närings- och samhällsliv i Sverige. Kvinnorna på Handelshögskolan står inför samma situation som många kvinnor i näringslivet och på andra håll.
