Charles John Huffam Dickens föddes i Portsmouth i England 1812. När Charles var tio år gammal flyttade familjen till London. Hans far fick ekonomiska problem och familjen blev utfattig. Charles, som då var i tolvårsåldern, fick hjälpa till att tjäna pengar. Som barnarbetare i en skosmörjefabrik fick han arbeta tolv timmar om dygnet, men lönen var så liten att han knappt hade råd att äta sig mätt.Hans skolgång blev det inte mycket med, men som tonåring lärde han sig att stenografera och blev senare journalist. Han reste runt i Storbritannien för att bevaka valkampanjer och rapportera från parlamentsdebatter. Dickens anses som en av de största engelskspråkiga författarna och var den mest framträdande romanförfattaren under den viktorianska eran. Ett mått på hans popularitet är att ingen av hans romaner eller noveller har slutat tryckas på engelska. Dickens skrev huvudsakligen följetongsromaner, vilket var en vanlig form för skönlitteratur på den tiden.Några av Charles Dickens övriga böcker, som alla publicerades som följetongsromaner innan de kom ut i bokform, är bl.a. Pickwickklubben, Nicholas Nickleby, och David Copperfield. Dickens dog 9 juni 1870 i sitt hem efter ett slaganfall. Han var då 58 år gammal.
Louisa May Alcott (1832-1888) föddes och levde i USA. Alcott var dotter till filosofen och fritänkaren Bronson Alcott, som ingick i kretsen av transcendentalister. Fadern var särskilt intresserad av pedagogiska experiment, och Louisa May Alcott ägnade en stor del av sitt liv åt att förverkliga faderns idéer.
Hon är mest känd för sin ungdomsroman Unga kvinnor (Little Women), som senare lett till flera filmatiseringar, men har även skrivit fabler, gotiska berättelser och romaner för vuxna.
Wilde, Oscar, 1854–1900, brittisk (irländsk) författare. Wilde propagerade för konsten för dess egen skull. 1891 gav han ut den melodramatiska romanen Dorian Grays porträtt, som vill visa att konsten inte har något med moral att göra. Men det var med de sena komedierna, fulla av spirituella repliker, som Wilde slog igenom på allvar, t.ex. En idealisk äkta man (1895) och mästerverket Mister Earnest (1895).
Wilde, Oscar, 1854–1900, brittisk (irländsk) författare. Wilde propagerade för konsten för dess egen skull. 1891 gav han ut den melodramatiska romanen Dorian Grays porträtt, som vill visa att konsten inte har något med moral att göra. Men det var med de sena komedierna, fulla av spirituella repliker, som Wilde slog igenom på allvar, t.ex. En idealisk äkta man (1895) och mästerverket Mister Earnest (1895).
Joseph Rudyard Kipling, född 30 december 1865 i Bombay i Maharashtra, död 18 januari 1936 på Middlesex Hospital i London,[1] var en brittisk författare och poet, mest känd för sina skildringar av britternas kolonialvälde i Indien och sina berättelser för barn, särskilt boken Djungelboken. 1907 fick han Nobelpriset i litteratur som den förste brittiske pristagaren.
H.G.Wells (1866-1946) anses som den moderna science fiction-romanens skapare. Med romaner som Tidmaskinen, Världarnas krig, Doktor Moreaus ö och Den osynlige mannen blev Wells på 1890-talet en av världens mest lästa författare och Jules Vernes främste konkurrent som framtidsskildrare och teknikoptimist. Wells framtidsromaner har också blivit stora framgångar på vita duken.
Virginia Woolf (1882-1941) växte upp i en bildad övre medelklassfamilj med fyra halv- och tre helsyskon, av vilka systern Vanessa (sedermera berömd konstnär, gift Bell) förblev hennes nära vän livet ut. Woolf och systrarna fick ingen formell utbildning utan undervisades av fadern i hemmet. År 1912 gifte hon sig med Leonard Woolf och tillsammans startade de det Londonbaserade förlaget Hogarth Press 1917, där Woolfs böcker och flera betydande verk av unga samtida författare kom att publiceras. Förutom makarna Woolf hörde bland andra Victoria Sackville-West, Lytton Strachey, E.M. Forster och ekonomen John Maynard Keynes till Bloomsburygruppen. I denna krets diskuterades samtidens mest aktuella tankegångar inom olika ämnen och bland annat tog gruppen kritisk ställning mot det senviktorianska Englands konventioner och levnadssätt. Dessa diskussioner kom att sätta spår i Woolfs författarskap som kom att bli ett av de viktigaste under 1900-talet. Vid ett flertal tillfällen vårdades Woolf för psykisk ohälsa och 1941, på höjden av sin litterära karriär, begick hon självmord.
