Hans rum var på övervåningen och det hängde bilder av Pippi, Annika och Tommy och Katla och Mio på väggarna.
Och på andra sidan hallen fanns Sandra och Kent-Arne.
Men rörelser blev annorlunda och han hörde hur röster förändrades.
Och en dag var det bestämt. Fort gick det. Huset kom till andra och han lärde sig skilja på jämna och udda veckor.
Udda som Kent.
Det blev hans namn nu sedan han träffat Carolin. Och hon hade också ett barn, som hette Alice, och hon kom att bo på andra sidan en tunn vägg, varannan vecka.
Och visst finns hon där, Hjalmars bonussyster Alice. På andra sidan väggen. Han kan höra hennes andetag när hon sover, och han kan vara nära henne, även när hon har smällt igen sin dörr och inte vill veta av honom.
Men nu är det visst "si och så" med Kents och Carolins förhållande. Hjalmar tror inte att han klarar ännu en separation - och han vet att han inte klarar att leva utan Alice, åtminstone varannan vecka.
