Till minne av Buster, Lenka, Quinna, Bamse, Loke.
Hej du speleman kan du svara på min fråga
Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga*
och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Kan även jag få komma med en fråga?
Som jag så länge gått och grunnat på
När man skall ur Jämmerdalen tåga
Får man då till Busters himmel gå?
Där man ser Lenka ivrigt följa spåren
Efter Quinna som helt vilse går
Där man ser Loke, bäste labradoren
Ge Nobodys Bamse en påtår.
När åskan går jag alltid brukar tänka
Nu är Buster åter riktigt arg
Kan det kanske vara så att Lenka
Än en gång försökte vara varg?
Eller har Quinna åter tappat sansen?
Vilket inte vore något nytt
Har kanske Bamse viftat fel med svansen?
Eller har Loke inte Buster lytt?
Efter blixt och dunder kommer friden
Tjugo tassar nu sin vila får
Tio ögon sluter sig med tiden
Fem små huvud in i drömmar går
Kanske ni om våra ställen drömmer
Dit jag ofta åter mig beger
Av allt jag lärt jag aldrig nånsin glömmer:
Det som var viktigt lärde jag av er.
De två första verserna återgivna med benäget medgivande av Hasse Andersson.
