Finns det alternativa fakta? Är kunskap en social konstruktion? Kan något vara sant för mig men inte för dig, eller är sanning något objektivt? Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, undersöker det omdiskuterade fenomenet kunskapsresistens från ett filosofiskt perspektiv. Hon diskuterar vad kunskap är, vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom resistensen mot fakta och hur vi kan motverka en sådan resistens.
Utmärkande för den mänskliga kunskapen är att den är social: Merparten av vår kunskap får vi från andra människor. Detta gör att vi kan samla på oss kunskap och förmedla den mellan varandra på ett sätt som inga andra djur kan. Men det gör oss också sårbara för påhittade nyheter, lögner och propaganda.
Hur kan vi rusta oss mot det falska och ogrundade? Vilken roll spelar medierna och vad kan skolan göra? Dessa frågor är inte bara av betydelse för den enskilda individen utan helt avgörande för en fungerande demokrati. För att besvara dem behöver vi de redskap som samtida filosofi erbjuder.
Åsa Wikforss bok Alternativa fakta gavs ut första gången 2017. Wikforss har sedan dess nått ut med filosofin utanför akademin och visat hur filosofins redskap kan vara användbara för att förstå världen. Hon invaldes som ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien 2018 och Svenska Akademien 2019.
Luni
2026-02-27
Åsa Wikforss bok Alternativa fakta (2017, Fri Tanke) är på ytan en angelägen och välskriven plädering för upplysningsideal, objektiv kunskap och kritiskt tänkande i en tid av fake news, konspirationsteorier och post-sanning. Hon tar upp viktiga ämnen: hur människor motstår fakta, varför expertkunskap ifrågasätts och hur demokratin hotas när gemensamma sanningar eroderar. Som filosof är det lätt att nicka instämmande till mycket av det epistemologiska ramverket – vi behöver verkligen försvara sanningssökande mot irrationella krafter. Men ju längre jag läste, desto mer gnagde en känsla av obehag. Boken känns inte bara som en filosofisk analys; den känns som en positionering där författaren själv framstår som den som har rätt – just för att hon är filosof och har rätt utbildning. Det blir särskilt tydligt i kapitlet om skolan, där Wikforss attackerar "konstruktivistisk pedagogik" som roten till Sveriges PISA-nedgång. Här glider tonen över i något som närmar sig predikan: vi experter (filosofer, vetenskapsmän) vet bäst, medan pedagoger och "progressiva" idéer har lett oss vilse med sin flummiga elevcentrering och kunskapsrelativism. Problemet är inte att hon har en åsikt – det är att argumentationen ibland känns selektiv och auktoritär. Hon använder filosofins auktoritet som ett slags trumfkort: "Som teoretisk filosof ser jag att detta är felaktigt." Motargument från pedagogiska forskare (som Ingrid Carlgren eller Magnus Hultén, som kritiserat henne hårt för faktafel och vulgärtolkningar av konstruktivismen) avfärdas eller nämns knappt på ett sätt som känns rättvist. Ironiskt nog begår hon – enligt flera granskningar – precis det hon varnar för: bristande källkritik och en förenklad bild av motståndarsidan. Det blir som om boken säger: "Ni andra har fel för att ni inte tänker filosofiskt nog; jag har rätt för att jag gör det." Detta skapar en elitistisk underton: "Vi upplysta" (akademiker, rationalister) mot "de andra" (populister, kunskapsresistenta, eller de som vågar ifrågasätta expertkonsensus). Det är inte ren partipolitik, men det lutar tydligt åt en liberal-akademisk hållning som sällan lika skarpt granskar egna läger eller interna akademiska bubblor. Som filosof själv kände jag mig både inkluderad (i "vi experter") och samtidigt alienerad – för boken verkar inte riktigt öppna för ett genuint samtal med andra discipliner på lika villkor. Sammanfattningsvis: Boken är läsvärd och tankeväckande på många punkter, men den faller delvis i sin egen fälla. Den predikar ödmjukhet inför fakta och kritiskt tänkande, men levererar ibland en retorik som känns dogmatisk och överlägsen. Den hade vunnit på mer ödmjukhet gentemot de perspektiv den kritiserar – och mindre "filosofen har rätt för att filosofi är rätt disciplin"-känsla. Betyg: 2/5. Bra intentioner, ojämn utförande – särskilt när den glider från filosofi till samhällsdebatt
ap
2024-02-29
Ojdå, viss”fakta” i denna boken har inte åldrats väl.
Viktor
2023-07-27
Det verkar som att detta inte är den senaste upplagan. Inspelningen stämmer inte överens med boken (2020).
För att skriva en recension måste du ladda ner appen