Svea klev in genom dörren till arbetsstugan i Nattavaara den 1 september 1924 för att stanna dĂ€r i sju lĂ€sĂ„r â först de ordinarie sex skolĂ„ren, sedan ett extra Ă„r som Ă€ldstaflicka.
Hon lÀrde kÀnna förestÄndarinnorna Hildur Hedström, Rosa Lagerlöf och Laila Antti.
Nora frÄn Skeldoivie var hennes bÀstis under hela arbetsstugutiden. I skolan blev hon bekant med barnen som bodde i samhÀllet och gick i samma klass.
VÀlgörenhet drev hela denna verksamhet i 51 Är. Det blev ca 4.800.000 omvÄrdnadsdygn pÄ totalt 19 arbetsstugor. Det som började som en akut hjÀlp under hungerÄren i början av 1900-talet blev starten för att barnen i norr kunde fÄ en fullstÀndig skolgÄng.
Trots tÀmligen hÄrd disciplin vid arbetsstugorna, knapphet och umbÀranden, gavs mÄnga tillfÀllen till rörande vÀnskap, glÀdje och tacksamhet. För en del var dock vistelsen pÄ arbetsstugan tung och hemlÀngtan svÄr.
Bokens redovisning av klasslistor, fotografier och brev skrivna av arbetsstugubarn ger en kÀnsla för gÄngna tider.
Författaren Àr dotter till Svea och hon har sjÀlv bott i Norrbotten utan landsvÀgsförbindelse under uppvÀxten. Hon behövde dock inte bo pÄ arbetsstuga eftersom hon kunde Äka till skolan i en personvagn kopplad till malmtÄgen.