Gunnar Björling, 1887-1960, är en av 1900-talets mest säregna och nyskapande svenska författare. Hans betydelse som föregångare kan inte överskattas, men trots det har det hittills inte funnits någon övergripande presentation och analys av hans verk. I Att skriva dagen ger Anders Olsson för första gången en bild av hela detta egensinniga författarskap, från Vilande dag, 1922, fram till Du går de ord, 1955.
Den väldiga korrespondensen och det rika handskriftsmaterialet är en stomme, men det är poeten Gunnar Björling som står i centrum. Med utgångspunkt i en bred framställning av hans tidigt utvecklade livsfilosofi beskrivs en rad viktiga teman, som dagen, ljuset, platsen och tystnaden. Också Björlings språkliga tekniker analyseras, som fragmentet, grotesken, tilltalet och ordsammansättningen. Men den röda tråden i denna stort upplagda och starkt fängslande studie är Björlings poetiska hänförelse, hans konst att beskriva dagen och det förhöjda ögonblicket.