Nog fanns det flickor i Mobacka som "svängde på kjolen", som det står i visan, och som hade vågor så hårda som om de voro gjorda av papp, men så här sågo de då inte ut. De sågo snälla ut allihop, hemma i Mobacka. De nickade och smålogo, då de hälsade - inte bara på Östen Borg, då han gjorde honnör, utan på alla, det var som om de tyckte mycket mera om människorna än man gjorde här i Stockholm. Nej, det var inte riktigt bra det här, de unga flickorna som skulle vara som blommor i staden, som ljusstrålar på vägen, som allt vad som stod i visorna, "Sju vackra flickor i en ring", de sågo riktigt hårda ut! De sågo ut som om de tänkte på sig själva och på sina kläder...
Så föreföll det Osten Borg, som gick här och hade semester. Han hade väl orätt i mycket, därför att han ingen kände och inte gick på de rätta gatorna heller! Ty det är mycket olika med den saken. På de allra finaste gatorna ser man inte blid och mild ut, där stramar man upp sig och går på parad och rör knappt på nacken då man möter någon och man sneglar i bodfönstren för att beskåda sig själv och jämföra sina kläder med andras... Men då man är resande och ska se på stan, som det heter, då blir det lätt på de finaste gatorna man går! Och då får man ett sådant där intryck av högmod och köld som Östen Borg gick och var ledsen över, hur han än bemödade sig att finna sin fritid riktigt extra lyckad.
B. WAHLSTRÖMS RÖDGRÖNA RYGGAR har fyllt svenska barns bokhyllor sedan början av 1900-talet. Böckerna är dokument av sin tid och bör läsas som sådana. Vi har valt att inte omarbeta texterna och förlaget står inte bakom eventuella åsikter och uttryck som kan upplevas som stötande, då vi ser detta som ett digitalt tillgängliggörande av historiskt material.
