Barnens stora kokbok : steg för steg

Clara Lidström

När jag var kanske åtta, nio år, gick jag till min storasysters rum och knackade högtidligt på dörren. – Vill du höra en lista på vad jag ska göra när jag blir stor? Min syster lyssnade tålmodigt. Bland banala punkter som ”skaffa hund” och megalomaniska punkter som ”starta en religion” fanns det en sak på listan som stack ut: ”Skriva en bok.”– Men varför ska du vänta med det tills du är vuxen? Det kan du väl lika gärna göra nu sa min syster?– Jaså kan jag? Jaha, men då gör jag väl det då. Och så började jag skriva.Jag skrev många böcker som liten. Inte särskilt bra och oftast utan slut. Dessutom var de alltid rena kopior på mina favoritböcker av Maria Gripe, där endast detaljer som hjältinnans hårfärg eller namn var utbytta. Men det spelade inte så stor roll – för jag skrev ju i alla fall! Det var huvudsaken. Och jag tänker att det är bra att vara respektlös inför saker ibland. Att prova att göra sådant man absolut inte kan. För hur ska man annars lära sig? Hur ska man bli bra på att skriva böcker om man aldrig skriver böcker? Hur ska man bli bra på att cykla om man bara går jämt? Allt man vill göra i livet kräver övning. Jag betraktar mitt eget skrivande som ständig övning och hoppas hela tiden att jag ska bli bättre ju mer jag övar. Jag skriver främst faktaböcker, men drömmer i hemlighet om att skriva skönlitterärt. Men det ska jag öva mig lite mer på först.Jag tycker att mina bästa texter är de som är enkla, avskalade och inte allt för långa. (Även om jag själv gärna läser tegelstenar som andra skrivit). Därför sätter jag nu punkt här. Men vill ni läsa mina andra skrivövningar kan ni gärna kika in på min blogg där jag lekt med text och ord de senaste åtta åren.Vem är jag? Jag är Clara Lidström, född 1986, bor på den Västerbottniska landsbygden i ett gammalt ruckel. Har en man och en son och en bebis i magen. En liten hund som heter Farbror Melker och snart en gris och ett gäng höns också. Jag jobbar som författare, bloggare, fotograf och debattör. Och jag är absolut helt beroende av att varje dag sätta text på papper.