Om den här boken

Jag satt i ett litet rum på Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen i Kisa. Olof tittade tyst på mig och sedan ner i det lilla anteckningsblocket. Under en lång stund pillade jag på mina silverringar, lät dem snurra hundratals varv runt fingrarna. Det minsta lilla intryck och varje liten tanke slogs om min uppmärksamhet. Detta pågår i oändlighet, hela tiden, dygnet runt, hela tiden, utan paus. Inte en enda jävla paus. Kanske inte så underligt att man blir lite trött ibland, va?

Idag är jag en framgångsrik entreprenör och många delar av min adhd är numera en drivkraft och en tillgång, även om det fortfarande är en daglig kamp. Det här är min berättelse om att växa upp med ett kreativt kaos i hjärnan och storslagna drömmar, men det är också en historia som kantas med våld, destruktivitet, identitetssökande, ropen på hjälp men framför allt om den gränslösa kärleken.

Producent: Jerry Sillah.

BTJ ger boken ett bra betyg.

"Mirre Senneheds självbiografi Bokstavsbarn handlar om hur det kan vara att växa upp med adhd. [...] Det dröjde tills hon var femton år innan hon blev utredd för adhd. Efter gymnasiet jobbade Mirre Sennehed som klubbarrangör, men mådde så dåligt att hon självmedicinerade med amfetamin och alkohol. Efter en överdos på en efterfest bestämde hon sig för att söka hjälp och fick tid hos en psykolog på vårdcentralen. I boken varvas psykologsamtal med tillbakablickar på hennes liv. Bokstavsbarn är en ambitiös och självutlämnande bok som säkert kan intressera många, kanske främst unga, läsare." Lektör Anna Sjöberg, BTJ-häfte nr 11, 2023

Kom igång med den här boken idag för 0 kr

  • Få full tillgång till alla böcker i appen under provperioden
  • Ingen bindningstid, avsluta när du vill
Prova gratis nu
Mer än 52 000 personer har gett Nextory 5 stjärnor i App Store och på Google Play.

Liknande böcker


4.3

6 recensioner

Anonym

2026-01-25

Intressant med perspektiv från en person med egen ADHD diagnos! Engagerande historia som tar tag i läsaren! Berättelsen upplevs "hoppig", jag som "normalstörd" (?) hade föredragit en mer kronologisk ordning. Å andra sidan kan man tänka sig att det är ett medvetet stilgrepp som ytterligare får fram hur man fungerar tankemässigt då man har ADHD. Jag misstänker att många med denna diagnos skulle känna igen sig i begreppet "popcorn-hjärna". Egentligen märkligt att man "måste" ha en diagnos för att få rätt förutsättningar i samhället. Tänk om vi alla kunde acceptera att vi är olika och att vi kompletterar varandra! Vilket fint samhälle vi hade kunnat få!

För att skriva en recension måste du ladda ner appen