Hedvig Andersson

Född 1984 och uppvuxen i Töreboda.Där jag växte upp fanns det ett Konsum, ett Ica och två pizzerior, men inte så mycket mer. Det var inte av tristess jag började skriva, men kanske var det en ostillad nyfikenhet och upptäckarvilja som gjorde att jag aldrig slutade.Så länge jag kommer ihåg har jag skrivit. På lågstadiet blev det långa historier om nallar och magiska tomtar, i tonåren kärleksnoveller. Andra året på gymnasiet vann jag min första skrivtävling. Några år efter det gick jag en skrivarkurs på högskolan och för slutresultatet blev jag nominerad till Lilla Augustpriset. Skrev och skrev gjorde jag och 2007 blev jag utsedd till Lunartalang, fick lyssna till inspirerande föreläsningar och fick en alldeles egen mentor i en av mina litterära förebilder Marie Hermansson.Jag skriver alltid: på tåget, på promenaden, i sängen innan jag somnar; i den mån att jag låter mina fantasier få ta plats, sväva ut och få eget liv. Samtidigt innebär skrivandet en chans att samla tankarna, koncentrera dem på en framåtrörelse. Jag blir alltid förvånad när jag börjar skriva ner mina historier, hur de plötsligt kan dra åt ett helt annat håll, svänga skarpt och ibland helt spåra ur. Det är fortfarande magiskt för mig hur ord på papper kan föda karaktärer som i läsningen växer till vänner, hur händelser kan kännas så verkliga att de blir till minnen och hur påhittade historier kan väcka tankar om livet som finns kvar långt efter det att boken är färdigläst. Målet med mitt skrivande är inte något annat än att få fortsätta skriva, att ha kraft och ork och lust att teckna ner mina historier och dela med mig av en värld som annars bara hade funnits i mitt huvud.Jag har flyttat ifrån Töreboda för längesedan. Bott i Gol, Montchaboud, Karlskrona och Eskilstuna. Självklart har jag nya projekt på gång, nya tankar som växer sig stora. Så länge min nyfikenhet inte har stillats, så länge jag tror att det finns mer att upptäcka, så länge kommer jag också att fortsätta skriva. Historien om Sara (i Bortom världen utanför) kom till mig en höstdag, strax före min tjugotredje födelsedag. Först bara hennes fot, egentligen bara hennes tår som försiktigt särades medan någon tvättade henne. Sedan tog historien fart: Sara, hennes bror Gabriel, hennes mamma Karin, och hennes hopp Petrus; jordkällaren, världen utanför och till slut även världen bortom den. Sent på våren skickade jag in min allra första roman till Bonnier Carlsen. Och fick snart svaret jag aldrig ens vågat hoppas på. Hedvigs blogg: http://mittskrivandeliv.blogg.se