Dan Andersson ville uppfattas som "en mörkrets och hemlöshetens sÄngare". Det finns ingen anledning att sÀga emot honom. Han var en orolig natur, en bohem med en sÀllsam förmÄga att skildra sin melankoli. I David Ramms arv försöker han ge en grund för sitt eget famlande liv och skildrar den vuxne mannens upplevelser i skiftande miljöer ute i vÀrlden.