Den som märker stenar

Detta är en bok jag inte hade rekommenderat till vem som helst. Jag ska försöka sammanfatta mina tankar kort. Boken är otroligt vackert skriven! Jag skulle vilja jämföra textens poetiska form som den med Tolkien. Liknelserna och sättet som författaren uttrycker sig i denna boken är helt otroliga! Samtidigt är det väldigt intressanta karaktärer och händelser som huvudpersonen får träffa och uppleva som gör att man vill höra vad som kommer härnäst. Detta leder oss in till berättelsens svaghet. Huvudpersonen har ingen som helst agens i denna berättelsen. Jag kan inte heller säga att det är hans berättelse då det i sanning snarare är att han är vittne till andras berättelser som han i sin tur bara berättar om. De få gånger som han själv gör beslut så handlar det alltid bara om vem han ska följa härnäst. Så om man gillar att läsa en berättelse om en karaktär som gör sin egen väg eller liknande så är detta inte en sådan sorts bok. Detta samtidigt som texten, som för mig personligen var berättelsens absolut största styrka, inte är för alla. Detta är långt ifrån en actionfylld saga med vikingar som slåss och intriger som ska nystas ut. Denna boken handlar om en man och hans funderingar och tankar om det som händer omkring honom, vilket i sig kanske inte låter intressant, men som genom den vackert skrivna texten blir så otroligt medryckande!