Ian Rankin
Ian Rankin föddes i april 1960 i den skotska byn Cardenden. Han Àr den nya stora bÀstsÀljande kriminalförfattaren i Storbritannien. Ian Rankin har lovprisats för sin förmÄga att kombinera en medryckande intrig med en nyanserad personskildring. Skildringen av ett Skottland och ett Edinburgh dÀr gammalt och nytt stÄngas mot varandra skapar en fascinerande bakgrund för hans mÄngfasetterade kriminalromaner. Ian Rankin började sin författarbana med att göra egna seriealbum. I tolvÄrsÄldern uppfann han en popgrupp och skrev deras texter. Texterna byttes senare ut mot poesi, och hans dikter fick flera utmÀrkelser. Parallellt med sina studier i engelsk litteratur vid Edinburgh University skrev Rankin noveller. En novell vÀxte och blev till hans första roman. Han skrev ett par till, och i en av dem, Knots and Crosses, introducerades för första gÄngen kommissarie Rebus. Efter universitetet hade Ian Rankin ett flertal jobb, bland annat som journalist. Ett tag fick han ocksÄ förverkliga sina musikdrömmar och sjöng i ett kortlivat punkband vid namn The Dancing Pig. Under tiden fortsatte han att skriva romaner. Den första boken om kommissarie Rebus var egentligen inte tÀnkt som början pÄ en serie. Rankin experimenterade med olika genrer -- thriller, spionroman och sÄ vidare -- Ànda tills nÄgon frÄgade vad som hade hÀnt med Rebus. DÄ Äterupplivade han sin detektiv. 1991--92 tilldelades Ian Rankin Chandler-Fulbright Award, ett av vÀrldens mest prestigefyllda pris för detektivromaner. Ian Rankin bor i Edinburgh, London och Frankrike. Han Àr gift och har tvÄ söner.
Författarintervju inför boken MISSTRO 2010:Du har precis pĂ„börjat en bokserie utan vĂ„r kĂ€re Rebus. Varför lĂ€mnade du honom?Jag lĂ€mnade inte Rebus, det var han som lĂ€mnade mig! Rebus var fyrtio Ă„r gammal nĂ€r jag pĂ„började bokserien 1987, vilket innebar att han hade blivit sextio Ă„r 2007. Böckerna utspelar sig nĂ€mligen i realtid, vilket gör att jag kan kartlĂ€gga förĂ€ndringar i samhĂ€llet över en lĂ€ngre tidsperiod. Men nĂ€r en kriminalinspektör fyller sextio mĂ„ste han pensioneras, vilket hĂ€nde Rebus 2007. Jag har dock goda nyheter: Rebus arbetar fortfarande för polisen. Han Ă€r en del av ett team som utreder olösta mord, fast pĂ„ civil basis. Teamet finns pĂ„ riktigt och dĂ€r skulle Rebus passa in perfekt!Hur kommer Rebus att tillbringa sin tid nu nĂ€r han inte lĂ€ngre Ă€r i tjĂ€nst? Kommer han tillbaka som en bifigur i nĂ„gon bok?Det finns olika möjligheter. Kanske fĂ„r Rebus ytterligare en bok i framtiden. Ett annat alternativ Ă€r att jag skriver om hans kollega Siobhan, vilket skulle göra honom till en bifigur. Eller sĂ„ kanske Malcolm Fox och hans team pĂ„ internutredningar fĂ„r utreda nĂ„got gammalt klagomĂ„l mot Rebus.Malcolm Fox Ă€r din nya karaktĂ€r. Hur vill du beskriva honom?Fox Ă€r vĂ€ldigt olik Rebus. För att arbeta med internutredningar mĂ„ste man underkasta sig regelverket, undvika risker och acceptera den rĂ„dande ordningen. I början av boken Ă€r Fox den perfekta polisen. Han lyder alltid sina chefer och Ă€r mycket noggrann. Fox stĂ„r sin familj vĂ€ldigt nĂ€ra, han har en syster och en far, vilket ocksĂ„ Ă€r en skillnad jĂ€mfört med Rebus. Fox tillĂ„ter mig att visa lĂ€saren en annan sida av Edinburgh, för till skillnad frĂ„n Rebus vet Fox om att han lever i en vacker stad med stort kulturutbud.Hur Ă€r Fox och Rebus smak i förhĂ„llande till varandra?Fox Ă€r ingen riktig musiklyssnare. Han varken röker eller dricker. Detta var medvetna beslut frĂ„n min sida sĂ„ att mina lĂ€sare inte skulle tro att de fortfarande lĂ€ste om Rebus fast med ett annat namn.Att utreda klagomĂ„l mot kollegor mĂ„ste vara ett ganska speciellt jobb. Ăr det nĂ„got man söker sig till eller placeras man dĂ€r av en överordnad?Det Ă€r bĂ„de och. Cheferna pĂ„ en sĂ„dan avdelning har alltid ögonen öppna för att hitta bra poliser som kan göra jobbet. En sĂ„dan tjĂ€nst tilltalar idealister som vill försĂ€kra sig om att andra poliser lyder reglerna och inte tar lagen i egna hĂ€nder. De kan sjĂ€lvklart söka sig till avdelningen för internutredningar.Varför valde du detta upplĂ€gg?Jag lĂ€ste en artikel i tidningen om en rĂ€ttegĂ„ng mot en korrupt polis, och artikeln beskrev hur mycket underrĂ€ttelsearbete avdelningen för internutredningar hade tvingas göra för att fĂ„ bevismaterial till en fĂ€llande dom. Jag tyckte att det lĂ€t som en intressant gren av polisorganisationen eftersom den avdelningen inte ses med blida ögon av andra poliser. De har inte sĂ„ mĂ„nga vĂ€nner bland sina kollegor utan fungerar som spioner. Rebus var mer som en privatdeckare som körde sina egna utredningar medan Fox Ă€r som en spion ur en Le CarrĂ©-roman: tyst, grundlig men med en jĂ€rnvilja. Jag fick kontakt med en polis som hade arbetat pĂ„ avdelningen för internutredningar och av honom fick jag en bra bakgrundsbeskrivning och ett antal anekdoter.Har du nĂ„gon gĂ„ng funderat pĂ„ en karriĂ€r som polis?NĂ€r jag var Ă„tta-nio Ă„r ville jag in i armĂ©n. Men jag har aldrig velat bli polis. Jag hade kompisar i skolan som blev poliser men nĂ€r som tonĂ„ring ville jag antingen bli rockstjĂ€rna eller författare.FĂ„r du extra inspiration nu nĂ€r du har börjat med en ny serie och en ny karaktĂ€r?Det har varit jĂ€tteroligt att lĂ€mna Rebus. Det har gett mig frihet att experimentera med andra genrer. Jag har skrivit en följetong för New York Times, librettot till en kortopera, lĂ„ttexter till ett rockband (S:t Jude's Infirmary), en seriebok (Dark Entries). Men min stora kĂ€rlek Ă€r Edinburgh och kriminalromaner Ă€r ett fantastiskt sĂ€tt för mig att fĂ„ utforska den hĂ€r stadens psykologi. Vissa av oss hade hoppats att Siobhan, Rebus kvinnliga kollega sedan nĂ„gra böcker, skulle fĂ„ ta över efter Rebus. Var det ett alternativ?Siobhan var faktiskt med i den första versionen av Misstro, men bara som en bifigur. Jag kĂ€nde att hon förtjĂ€nade mer Ă€n sĂ„ och tog dĂ€rför bort henne helt. Jag hoppas skriva om henne igen, antingen tillsammans med Rebus eller i en egen bok.Hur viktig Ă€r Edinburgh som en karaktĂ€r i dina böcker?Jag började skriva berĂ€ttelser om Edinburgh som ett sĂ€tt att förstĂ„ staden och den processen har fortsatt i över tjugo Ă„r! Edinburgh fortsĂ€tter att utvecklas och att ge mig uppslag till nya berĂ€ttelser. NĂ€r bankkrisen var under uppsegling, var Edinburgh "Ground Zero" eftersom Royal Bank of Scotland har sitt huvudkontor hĂ€r. Finansindustrin bidrar med mĂ„nga jobb och vi var alla oroliga för effekterna av krisen. Jag hittade ett sĂ€tt att utforska detta i en kriminalroman och resultatet blev Misstro.
LĂ€s mer