Deras sanning är inte min

Hur kan man vara så vidrig att man stannar i ett förhållande i 18 år med någon man enbart känner äckel inför och aldrig har älskat?! Allt verkar ha skett mot denna kvinnans vilja, från sex till pussar på munnen. Men hon har inte informerat Torgny om att hon inte vill. Ändå kallar hon det övergrepp. Sympatierna går snarare till mannen än till henne när hon är så vidrig och underminerar riktiga offer för sexuella övergrepp på det här sättet. Medger att hon varit aggressiv och kastat saker, tex porslin, något som barnen bevittnat. Tar dock inget som helst ansvar för sitt dåliga beteende, allt är Torgnys fel. Påstår felaktigt att en skilsmässoansökan måste skrivas på av båda och att hon fick tvinga maken. Då detta inte stämmer, man kan absolut ansöka om äktenskapsskillnad på egen hand, så undrar man vad mer denna kvinna ljuger om i boken!? Vägrar medverka i soc utredning för hon gör ju inget fel. Blir sen arg för att soc enbart lyssnat på Torgny. Det går inte ihop. Menar att soc ljuger även om sådant som hon medger att hon suttit och sagt men naturligtvis kan hon inte ta ansvar för det hon sagt, det var ju Torgnys fel att hon betedde sig så på socmötena och att hon sa att hon inte vill ha sitt barn. Soc borde inte ha lyssnat på henne. Tar upp begreppet PAS som fakta, trots att det inte finns något stöd i forskning. Det är en teori som snarare blivit motbevisad. Det är förståeligt att Irene vill klamra sig fast vid denna teori hellre än att ta ansvar för sina handlingar, tex att hon skickar bort sitt barn de få gånger han faktiskt kommer på umgänge. Som vanligt är det Torgnys fel och Irene har inget ansvar för sitt eget liv och egna handlingar ens flera år efter skilsmässan. Tragiskt. Alla dessa faktafel gör att bokens trovärdighet minskar. Alla andras sanning är inte Irenes sanning men det blir tydligt under bokens gång att Irenes bild av verkligheten är skev och underlig, minst sagt. Har egna definitioner av begrepp och tycks leva i sin egen lilla värld. Menar att hon inte slängt ut sonen när hon tog tillbaka nyckeln och sa att han inte får bo där eller komma dit mer, men det är inte att slänga ut för han kunde ju bo hos pappan och slänga ut är när man inte har någonstans att ta vägen, enligt henne. Förfalskar Torgnys underskrift och blir således dömd, men även det är Torgnys fel. Irene kan inte under några som helst omständigheter ta ansvar för sina handlingar. Menar att det inte fanns någon förklaring till att familjerätten ansåg henne instabil trots att de uppgett flera observationer av hennes instabila beteende. Men återigen, antingen är det något som ligger utanför hennes kontroll, Torgnys fel eller att de helt enkelt ljuger. Skriker, springer ut från möte med soc och slår i väggar på vägen ut men kan inte för sitt liv förstå var soc fått bilden av henne som psykiskt sjuk ifrån.. Irene verkar otroligt provocerad av att kallas psykiskt sjuk. Varför vägrar man om man kan bevisa att man är frisk? Läser upp massor av helt meningslösa inlägg ur Torgnys blogg. Verkar helt besatt av att läsa den trots att hon hävdar annat. Hur är hans sätt att skriva relevant för boken? Säger om sitt barn att hon "backade återigen " efter en dålig semester för att hon "ingenting gjort" och att barnet behöver hjälp med sitt hat mot henne. Kan det han behöver vara en mamma som inte överger honom gång på gång? Som står kvar och hjälper honom istället för att förvänta sig att någon annan ska göra jobbet åt henne? Hon resonerar mycket märkligt och att säga att hon inget gjort är en ren lögn med tanke på att hon både "backat" eller med andra ord övergett honom mer än en gång och dessutom medgett en del annat själv i boken, och det finns säkert mer som hon inte berättar. Hon tycker så otroligt synd om sig själv men kan inte sätta sig in i barnens sits kring allt. Hennes hat mot exmaken står i vägen och allt blir hans fel. Irene har inget ansvar alls för relationen med barnen. Irene vägrar umgänge med kontaktperson och menar därmed att umgänget tas ifrån henne. En direkt lögn bland flera för att passa hennes narrativ. Påstår att barn som är utsatta för misshandel starkt visar sin rädsla och tar avstånd från föräldern som gör dem illa. Detta är ännu ett faktafel och en skev uppfattning hos Irene själv. Hon önskar nog verkligen att det var så men i verkligheten beter sig misshandlade barn exakt som Mattias. När människan väl får umgänge på sina premisser igen så vägrar hon träffa sitt barn. Återigen går Irene före barnen. Nu är offerkoftan större än någonsin. Stackars barn! Irene ordnar en "oberoende" granskning av soc utredningar. Men det är bara en persons egna åsikter. Mycket "jag anser", "de bör" och personen slår ner på väldigt märkliga saker som att utredarna skulle ha "vägrat" fika hemma hos Irene, vilket inte stämmer då de spenderade en timme hos vardera föräldern och Irene ville bjuda på fika när de skulle gå samt att soc borde ha betalat umgängesstödjaren för en intervju, varför skulle de göra det?

Bara en massa gnäll och gny!

Faktafel minskar trovärdigheten