”Det är något bortom bergen” är romanen om en diktare eller i varje fall kanske en diktare. När vi möter och så småningom också tar avsked av Lars-Olof Stålgren är han bara nitton år, färdig att med packad ränsel och en handfull dikter bryta upp från sin hembygd gruvsamhället högst upp i norr och söka lyckan och självförverkligandet nånstans därute i världen, ”bortom bergen”. Det är inte mycket av det materiella han lämnar bakom sig men väl en människa som blivit honom kär, den livfulla, vackra, varma gruvarbetardottern Magnhild, och det kräver den största självövervinnelsen. Men Lasse vill inte känna av några band som hindrar honom att följa sin kallelse, diktarens.
Det här är berättelsen om den svenske proletärförfattaren, sådan han ur de armaste och ogästvänligaste villkor förverkligade sig själv. Som knappast förr i hans böcker blommar här språket och bryter känslan sina fördämningar. Man kan inte missta sig på den starka inspiration som bär fram romanen.
