Clara växer upp i en liten stad. I ett välbeställt hem, med högutbildade föräldrar. Allt är dock inte som det ser ut.
“Du borde verkligen vara tacksam över att du är så priviligerad. Det finns många barn som önskar sig ett sånt hem som du har”, sa Fröken.
Clara lyckades trycka undan impulsen att himla med ögonen. Nästan. Hon gjorde det lite, lite, men sedan smög känslan av hopplöshet sig på. Inuti var hon ledsnare och ännu ensammare än vanligt.
“Du har allt, Clara”, sa Fröken. “Många har ingenting förstår du. Livet är inte rättvist”.
Det sista sa hon nästan som om hon pratade med sig själv.
Clara tänkte att hon hade rätt. Livet var sannerligen inte rättvist. Fröken hade dock ingen aning om på vilket sätt det verkligen var orättvist.
Ingen tycktes ana.
johanna
2024-11-05
Gripande historia , svårt att lyssna mellan varven då man önskar någon vuxen kunde skrika stopp ist för att blunda . Det är en viktig historia
Johanna
2024-04-18
Sådär. Så många saker som stör, felaktigheter kring hästhantering, hur skolan sköts, många saker som gör att berättelsen inte går att datera, vissa saker tyder på ”mkt” gammal tid, (ca 1970), andra på nutida.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen