Det händer inte mig, del 4: FÖRRÄDERIET - En sann historia

Ingen annan "ser sin del i det hela" enligt Veronica medan det för läsaren blir glasklart att Veronica är den enda som vägrar se sin del i barnens lidande och problematik. Veronica är den enda som är vettig och kan tänka själv... i alla fall i Veronicas värld. Hon inbillar sig tex att barnen aldrig kan få hjälp från BUP pga en remiss från soc som inte faller henne i smaken, hon är otrevlig mot personal på boendet som enbart försöker få henne att ta sitt ansvar som förälder men hon stänger hellre in sig i sitt rum och struntar helt i barnen. Hon medger att hon var en värdelös förälder på Brogården men menar att det var "under de värsta restriktionerna" vilket upprepas till leda samt att hon "inte vågade vara förälder". Detta är bara lama ursäkter. Alla andra kan se att hon både borde ha visat just under denna tiden att hon var en fullgod förälder samt att det var under den perioden som barnen behövde henne som allra mest. Hon svek sina barn något fruktansvärt och ansvaret för det ligger enbart på Veronica. Ingen hindrade henne att vara förälder. Dessutom är hon äckligt fördomsfull och en översittartyp som anser att yngre människor är okunniga. Veronica borde inte få ha några barn såsom hon överger dem när de behöver henne som mest.

Alla borde läsa denna bok! Speciellt folk som jobbar inom socialtjänst, skola, vård och rättsväsende. Författaren skriver hon hade tur men denna mkt smarta kvinna hade också styrka, mod o en jävla anamma för att gå rak ur detta o rädda sina barn till slut. Vilken kvinna! Och vilket skitsystem vi fortfarande har, det är skrämmande!

Fantastisk bok