Eksil og kongedømme

Albert Camus

Albert Camus, född 7 november 1913 i Mondovi, Algeriet, död 4 januari 1960 i Sens, Yonne, Frankrike, i en trafikolycka, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur. Hans författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen") även om företrädare för den tagit avstånd från honom. Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur. Bland dem som i dag skriver i hans anda kan nämnas belgaren Peter Terrin. Camus kom från en arbetarmiljö. Hans far avled under unga år och hans tidiga år bestod av en nära relation med sin mor. Trots en fattig uppväxt fick Camus chansen att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–39 var Camus medlem i kommunistpartiet. 1938 började han arbeta som tidningsman. Under andra världskriget var Camus verksam vid den olagliga Paristidningen Combat, för vilken han var redaktör 1945–47. Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen 1942. Romanen är kanske hans mest lyckade existentiella verk. Sartre bidrog starkt till Camus genombrott som författare genom att peka ut romanen som en representant för existentialismen. Camus visar på det absurda, slumpmässiga, och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi. Albert Camus dog i sviterna av en bilolycka i en Facel Vega.