Sök
Logga in
  • Hem

  • Kategorier

  • Ljudböcker

  • E-böcker

  • Magasin

  • För barn

  • Topplistor

  • Hjälp

  • Ladda ner appen

  • Lös in kampanjkod

  • Lös in presentkort

  • Prova gratis nu
  • Logga in
  • Språk

    🇸🇪 Sverige

    • SE
    • EN

    🇧🇪 Belgique

    • FR
    • EN

    🇩🇰 Danmark

    • DK
    • EN

    🇩🇪 Deutschland

    • DE
    • EN

    🇪🇸 España

    • ES
    • EN

    🇫🇷 France

    • FR
    • EN

    🇳🇱 Nederland

    • NL
    • EN

    🇳🇴 Norge

    • NO
    • EN

    🇦🇹 Österreich

    • AT
    • EN

    🇨🇭 Schweiz

    • DE
    • EN

    🇫🇮 Suomi

    • FI
    • EN
  1. Böcker
  2. Samhälle och politik
  3. Politik

Läs och lyssna gratis i 14 dagar!

Avsluta när du vill

Prova gratis nu
4.4(329)

En brunråttas bekännelser

Kommer det att gå åt helvete för Sverige? Är Morgan Johansson Sveriges bästa justitieminister genom tiderna? Styr Ku Klux Klan Sveriges Radio och SVT? Vad är det för skillnad på "Blexit" och "Blaxit"? Måste satiriker vara så elaka? Och framför allt: har det alltid varit så här?

Satirikern Jens Ganman gör en humoristisk men allvarlig djupdykning i företeelser som "säkra rum", "olagliga sprängningar", "bruna människor" och "Donald Trump". Dessa essäer om Sverige 2020 är inspirerade av storheter som Ignatius J Reilly, Kapten Haddock, Göran Greider och Tucker Carlson.

Jens Ganman är musiker, författare och mångårig medarbetare på SR och SVT. Han har skrivit flera romaner samt den uppmärksammade reportageboken "Det lilla landet som kunde" tillsammans med Mustafa Panshiri.


Författare:

  • Jens Ganman

Uppläsare:

  • Jens Ganman

Format:

  • Ljudbok

Längd:

  • 6 tim 20 min

Språk:

Svenska

Kategorier:

  • Samhälle och politik
  • Politik

4.4

329 recensioner

Jonny

2025-05-17

Intressant och borde läsas av både blå och röda!

MacAllan

2025-04-01

Fantastiskt bra analys!

Steve

2024-07-29

Bra

För att skriva en recension måste du ladda ner appen


Mer av Jens Ganman

Hoppa över listan
  1. Det lilla landet som kunde

    Jens Ganman, Mustafa Panshiri

    book
  2. Folkets hjälte

    Jens Ganman

    book
  3. Älskade Public service

    Aron Flam, Jens Ganman

    audiobook
  4. Mess

    Jens Ganman

    book
  5. Det lilla landet som ångrade sig

    Jens Ganman, Mustafa Panshiri

    audiobookbook
  6. De som kommer för att ta dig

    Jens Ganman

    audiobook
  7. Var och en för sig

    Jens Ganman

    book
  8. I botten av glaset ett hjärta

    Jens Ganman

    book
  9. Blod och Död

    Jens Ganman

    book

Andra har också läst

Hoppa över listan
  1. Det här är en svensk tiger

    Aron Flam

    audiobook
  2. Islamismen i Sverige : Muslimska Brödraskapet

    Johan Westerholm

    audiobookbook
  3. Massutmaning

    Tino Sanandaji

    audiobookbook
  4. Mina nio liv

    Hanif Bali

    audiobookbook
  5. Bilden av Sverige : en personlig resa

    Katerina Janouch

    audiobookbook
  6. Det stora könsexperimentet

    David Eberhard

    audiobookbook
  7. Bilden av verkligheten

    Katerina Janouch

    audiobook
  8. Världens dummaste folk?

    Sven Ruin

    audiobook
  9. 7 råd till Mustafa – Så blir du lagom i världens mest extrema land

    Mustafa Panshiri

    audiobook
  10. Peter Springare, polis : om ett stressat våldsmonopol

    Peter Springare

    audiobookbook
  11. Den politiska rättegången : kampen om yttrandefriheten

    Helene Bergman

    audiobookbook
  12. Den härskande klassen

    Bengt Ericson

    audiobookbook

  • 10 böcker

    Jens Ganman

    Jens Ganman är musiker och frilansjournalist med ett förflutet på P3 och SVT. Hans debutroman Mess väckte stor uppmärksamhet och har sålts som option till film.Författaren om Mess: En hämmad snobb Det finns en scen i Raka spåret till Chicago där Steve Martin och John Candy hamnar bredvid varandra på ett flygplan. John Candy är handelsresande i duschdraperiringar, Steve Martin välbetald marknadsanalytiker och det enda de har gemensamt är att de försöker ta sig hem till Chicago för att fira Thanksgiving. Efter en stunds påfrestande pladder om ingenting tar John Candy av sig skorna eftersom han är trött i fötterna och behöver koppla av. Han tar av sig strumporna också, stönar vällustigt och fäktar med dem – lite respektlöst men helt oavsiktligt – i sin bänkgrannes ansikte. Steve Martin försöker hålla god min eftersom han är en man som sätter självbehärskning högt, men för en sekund brister det och man ser hur en mordisk ilska bubblar upp i honom, och om det inte vore ett sånt uppenbart brott mot konvenansen skulle han slita ifrån John Candy en av de där svettiga strumporna och strypa honom med den. Jag tror jag kan se den där sekvensen hur många gånger som helst. Inte bara för att den är så bra spelad, utan för att jag kan identifiera mig med Steve Martins tillknäppta, lite hämmade snobb som ALDRIG skulle ta av sig strumporna på ett flygplan. Än mindre vifta med dem i ansiktet på sin bänkgranne. Och med tiden har jag insett vad det beror på. Det beror på att jag ÄR en hämmad snobb. Jag SKULLE vilja vara som John Candy – en gladlynt, opretentiös kluns som har förmågan att skratta åt allt och alla – inklusive mig själv. Men det är jag inte. Jag är en tristpelle. En självupptagen tristpelle. Som har försökt sig på att skriva en rolig bok. Och det låter inte som nån direkt lysande kombination – jag vet – men det är en kärleksroman också. Och ett förtäckt angrepp på det moderna tekniksamhället (vilket, vid närmare eftertanke, kanske inte HELLER inte är nån lysande kombination). Å andra sidan vet alla som nångång varit kära att kärlek kan få vanligtvis sunda människor att agera som totala dårhushjon och göra ... tja, ganska komiska saker. Och att möjligheten till förvecklingar och missförstånd aldrig varit så stora som idag. Det kanske är en tragedi jag har skrivit? Jag är inte säker. Jag vet bara att många av mina egna favoritkomedier i grund och botten ÄR tragedier – Slakthus 5, Dumskallarnas sammansvärjning, Daisy Fay och mirakelmannen, Slagskott, Mikrofonkåt, Rysk räka, En bön för Owen Meany, Blues Brothers, Florida Roadkill ... och att det inte finns nåt tristare än människor som inte kan skratta åt eländet. Livet alltså, och ... ... nu har jag helt uppenbart målat in mig i ett hörn. Utan en aning om hur jag ska lyckas avrunda det här och fortfarande framstå som bildad och spirituell – som en som tänker först och skriver sen. Så jag säger som en av mina favoritförfattare, Tim Dorsey, brukar säga: ”Be careful folks – it’s stupid out there ...” För det är det. Jens Ganman är musiker och frilansjournalist med ett förflutet på P3 och SVT. Hans debutroman Mess väckte stor uppmärksamhet och har sålts som option till film.Författaren om Mess: En hämmad snobb Det finns en scen i Raka spåret till Chicago där Steve Martin och John Candy hamnar bredvid varandra på ett flygplan. John Candy är handelsresande i duschdraperiringar, Steve Martin välbetald marknadsanalytiker och det enda de har gemensamt är att de försöker ta sig hem till Chicago för att fira Thanksgiving. Efter en stunds påfrestande pladder om ingenting tar John Candy av sig skorna eftersom han är trött i fötterna och behöver koppla av. Han tar av sig strumporna också, stönar vällustigt och fäktar med dem – lite respektlöst men helt oavsiktligt – i sin bänkgrannes ansikte. Steve Martin försöker hålla god min eftersom han är en man som sätter självbehärskning högt, men för en sekund brister det och man ser hur en mordisk ilska bubblar upp i honom, och om det inte vore ett sånt uppenbart brott mot konvenansen skulle han slita ifrån John Candy en av de där svettiga strumporna och strypa honom med den. Jag tror jag kan se den där sekvensen hur många gånger som helst. Inte bara för att den är så bra spelad, utan för att jag kan identifiera mig med Steve Martins tillknäppta, lite hämmade snobb som ALDRIG skulle ta av sig strumporna på ett flygplan. Än mindre vifta med dem i ansiktet på sin bänkgranne. Och med tiden har jag insett vad det beror på. Det beror på att jag ÄR en hämmad snobb. Jag SKULLE vilja vara som John Candy – en gladlynt, opretentiös kluns som har förmågan att skratta åt allt och alla – inklusive mig själv. Men det är jag inte. Jag är en tristpelle. En självupptagen tristpelle. Som har försökt sig på att skriva en rolig bok. Och det låter inte som nån direkt lysande kombination – jag vet – men det är en kärleksroman också. Och ett förtäckt angrepp på det moderna tekniksamhället (vilket, vid närmare eftertanke, kanske inte HELLER inte är nån lysande kombination). Å andra sidan vet alla som nångång varit kära att kärlek kan få vanligtvis sunda människor att agera som totala dårhushjon och göra ... tja, ganska komiska saker. Och att möjligheten till förvecklingar och missförstånd aldrig varit så stora som idag. Det kanske är en tragedi jag har skrivit? Jag är inte säker. Jag vet bara att många av mina egna favoritkomedier i grund och botten ÄR tragedier – Slakthus 5, Dumskallarnas sammansvärjning, Daisy Fay och mirakelmannen, Slagskott, Mikrofonkåt, Rysk räka, En bön för Owen Meany, Blues Brothers, Florida Roadkill ... och att det inte finns nåt tristare än människor som inte kan skratta åt eländet. Livet alltså, och ... ... nu har jag helt uppenbart målat in mig i ett hörn. Utan en aning om hur jag ska lyckas avrunda det här och fortfarande framstå som bildad och spirituell – som en som tänker först och skriver sen. Så jag säger som en av mina favoritförfattare, Tim Dorsey, brukar säga: ”Be careful folks – it’s stupid out there ...” För det är det.

    Läs mer

Hjälp och kontakt


Om oss

  • Vår historia
  • Karriär
  • Press
  • Tillgänglighet
  • Samarbeta med oss
  • För investerare
  • Instagram
  • Facebook

Utforska

  • Kategorier
  • Ljudböcker
  • E-böcker
  • Magasin
  • För barn
  • Topplistor

Populära kategorier

  • Deckare
  • Biografier och reportage
  • Romaner
  • Feelgood och romance
  • Personlig utveckling
  • Barnböcker
  • Sanna berättelser
  • Sömn och avslappning

Nextory

Copyright © 2025 Nextory AB

Integritetspolicy · Användarvillkor ·
Utmärkt4.3 av 5