Erik XIV, Gustav Vasas äldste son, är nog vår mest missförstådde och baktalade kung. I dag minns vi honom kanske bara som kungen som blev galen, gifte sig med kvinnan av folket, Karin Månsdotter, blev avsatt av sina bröder samt avled av förgiftad ärtsoppa. I verkligheten var Erik XIV så mycket mer. Han var en lysande renässansfurste, bildad, begåvad, språkkunnig. Han var en skicklig musiker, kompositör och konstnär. Han gjorde vår första kända landskapsteckning. Han är den förste som kallar sig ”Majestät”, det är han som låter göra våra riksregalier och utnämner de första grevarna och friherrarna. Han hade storartade, realistiska planer för Sverige. Han ville skapa den första rent svenska armén, utan legoknektar. Han ville gräva Göta kanal, bygga vägar, utveckla näringarna och genom allianser i Europa ville han få kontroll över handeln med Ryssland. Allianserna skulle beseglas med äktenskap, därför friade han till Elisabeth av England, Maria Stuart av Skottland och två andra prinsessor. Han älskade livet och kvinnorna, hade många frillor och utomäktenskapliga barn innan han gifte sig med fångvaktardottern Karin. Men, han hade perioder med mentala störningar, då han levde i mörker. Under en sådan period låter han döda sina högadliga motståndare. Hans bröder reser sig emot honom, han grips och förs från fängelse till fängelse. Isolerad från familjen och världen blir han vansinnig. Han skriver ned sina förvirrade tankar i marginalen i de få böcker han fått behålla. Hans bror, Johan III, tar över och styr historieskrivningen. Han ser till att Eriks son, den laglige kronprinsen, försvinner i fattigdom i utlandet och att eftervärlden får bilden av Erik som en grym, totalförvirrad, ond man. Den här boken vill återupprätta Erik XIV:s namn och ära.