Ett slags sällskap

Nan Östman

Namn: Nan Östman. Född: 1923 i Stockholm. Familj: Man och fyra döttrar, terriern Ludde. Bor: Stallarholmen (vid Mälaren norr om Mariefred) Nan Östman började som deckarförfattare tillsammans med sin man Peter. Båda var journalister på dagstidningar i Stockholm och tyckte att tidningsmiljön lämpade sig utmärkt som bakgrund till mord. Debuten skedde 1953 under pseudonymen Peter Inger och var något stormig. Snart därefter kom den första ungdomsboken, fast på den tiden hette det flickböcker. Då kallade hon sig Nan Inger. Sedan följde en lång rad böcker om flickor och (mera sällan) pojkar, om flickor och ponnyer, om vänskap och svek, om besvärliga föräldrar och om moraliska problem. Nästan alla dessa barn och ungdomar bodde på landet, eftersom familjen sedan länge flyttat från Stockholm till landet. På så sätt kom hästarna in i böckerna, men inga romantiska svarta hingstar utan ytterst verklighetstrogna ponnyer. Det började med den smått klassiska Dunet-serien om en hästtokig tonåring och slutade flera år senare med Rosettjakten. 1987 belönades hon med Astrid Lindgren-priset. 1999 debuterade Nan Östman som vuxenförfattare med romanen Ett slags sällskap och tyckte: "att det är skönt att efter alla dessa år med huvudet fullt av tankar på barn och deras liv, äntligen ha blivit så fullvuxen att hon vill umgås med jämnåriga."2003 kom hennes andra roman för vuxna, en generationsroman för 70+ om benbrott, förluster, helgkorsord, tandlossning och vänskap som håller många år, En varm vänskap.