Radiomannen läste upp programmet för dagen. Han slutade med: "Vi har ett par meddelanden att läsa före nyheterna. Kriminalpolisen i Stockholm efterlyser tioåriga Lena Margareta Wiberg, som sedan tisdagskvällen varit försvunnen från sin bostad, Näckrosvägen 60, Enskede. Hon har axellångt, ljust hår med lugg, blå ögon, uppnäsa och friska tänder. Tioåringen var vid försvinnandet iklädd röd klänning av manchestersammet med vit krage ooh holkärm, blå stickad kofta, vita ankelsockor och bruna sandaler. Hon är liten för sin ålder och beskrives som pigg ooh vaken. Meddelanden om den försvunna tioåriga Lena Margareta Wiberg kan lämnas till kriminalpolisen i Stockholm, telefon 37, eller till närmaste polismyndighet. Landsfiskalen i Bräcke distrikt..."
Lena hörde inte mer. Hon släppte ner kattungen hon höll i och rusade bort från huset. Bort över en äng och in i skogen sprang hon. Hon kastade sig ner i skogsgläntan och flämtade. Vad hade hänt? Hon var efterlyst!
