Strindberg skrev förordet i efterhand, när pjäsen Fröken Julie var färdig. I förordet anger han ansatserna och förutsättningarna för ett s k naturalistiskt skådespel. Han understryker att karaktärerna visserligen är typiska produkter av arv och miljö, men att de också är sammansatta och har flera olika egenskaper. Dialogen ska kännas oregelbunden och omedelbar, i kontrast till ”det symmetriska, matematiska i den franska konstruerade dialogen”. Vidare ska stycket spelas utan avdelade akter, vilket annars skulle kunna störa publikens illusion av oförfalskad realism. Naturalism är ledordet. Fröken Julie utkom 1914.
