Jenny Todd steg ut pÄ skolgÄrden skenbart utan sÀrskild brÄdska. Hon körde ner hÀnderna i fickorna pÄ sina jeans och försökte se obesvÀrad ut. Men hennes ögon var tankfulla.
En av Jennys kamrater ropade sÄ det hördes lÄng vÀg:
- Hej, frÀkniga Jenny! Hoppas att du hittar nÄgra nya frÀknar i sommar, du som samlar pÄ sÄna.
Jenny hörde knappt orden. Hon hade stÀngt öronen. Hon kÀnde till dem. Orden var alltför vÀlbekanta för att hon inte skulle kÀnna igen dem. Hon sade sig Àn en gÄng att hon inte brydde sig det minsta om dem. Fast en liten, liten tagg i hjÀrtat sade nÄgot annat..
