Niklas Turner Olovzon skapar fantastiska historier, så också denna. Han har ett snyggt språk och gestaltningen av karaktärerna bygger stämning och berättelse på ett suggestivt och övertygande sätt. Berättelsen vindlar fram mellan tid och rum och från den ena karaktären till den andra. Väldigt skickligt. En invändning är att beskrivningarna av övergrepp/sexarbete och sexmissbruk ibland blir lika sexualiserande med manlig blick som alla närbilder på ålande pole-kvinnor i otaliga polisserier. Vidare tycker jag att en bok är en bok och uppläsningen av en bok inte ska dramatiseras som radioteater. Jag ogillar därför att olika personer läser. Det bryter illusionen, i synnerhet när ljudkvaliteten är olika. Älskar Magnus Roosmans inläsningar och önskar att han fått läsa allt själv. Och i synnerhet som Lo Kauppi verkligen är jobbig att lyssna på. Hon viskar och fraserar med något slags ständigt staccato som gör orden till egna öar istället för hela meningar och stycken med betydelse. Jag eftersöker definitivt inte en högre grad av dramatisering, men hon läser som om allt har samma tyngd. Jag tappar hela tiden koncentrationen och drar en suck av lättnad varje gång Roosman tar över.

En hel del otäcka situationer beskrivs och det är svårt att bedöma boken. Man ska läsa böckerna i ordning annars förstår man inte mycket. Bra uppläsning med en lågmäld ton som passar bra.

Jag har nu lyssnat på 1,2 och 3 i serien och hoppas på fler,