Johan Frostegårds nya diktsamling rör sig i det samtidshistoriska gränslandet där politikens skuggor möter minnenas ljus och ironin samexisterar med förtvivlan. Genom versmåttets disciplin och rimstrukturens ram lyfts betraktelser över det vi kallar verklighet. Mordet på Olof Palme sträcker sig som en mörk axel genom samlingen, men här finns också mer personliga minnen, som de från en resa till Västberlin i sällskap med far och morfar.

Hans grymma, oerhörda mord och andra dikter är en samling som söker förstå vår tid. Här ryms tragiken, men också komiken, de dräpande raderna liksom de fundersamma.