Hestehviskeren

Nicholas Evans

som krigskorrespondent i Beirut och blev senare manusförfattare för teve innan han fick ett statusfyllt chefsjobb. Han ville dock få ut mer av livet, och sade upp sig för att i stället börja arbeta på ett filmprojekt. Projektet gick inte som han hoppades, då ingen vill satsa pengar. Evans började istället skriva på en roman om en hästviskare. Evans, som är uppvuxen på hästryggen, hade hört talas om män som kunde kommunicera med hästar och kunde inte släppa tanken på dessa. Han gjorde grundliga efterforskningar innan han satte igång med arbetet. Efter att ha skrivit halva manuset lät han en god vän, en förläggare, titta på manuset. Förläggaren visade manuset för en agent som tog med det till bokmässan i Frankfurt. Agenten visade manuset för olika förlag som bjöd över varandra i jakten på rättigheterna, och filmscouter i Hollywood fick höra talas om manuset. Innan manuset var färdigskrivet var Evans mångmiljonär. Boken Mannen som kunde tala med hästar blev en formidabel succé och har bara i Sverige sålt i hundratusentals exemplar. När Evans arbetade med manuset till sin första roman i Montana träffade han en biolog som berättade om de hätska känslor ett planerat återinförande av vargar väckt hos befolkningen i Montana. Samtalet med biologen väckte idén till det som senare blev Evans andra roman, I Vargars Närhet, en roman om hat mot det som är annorlunda, utanförskap, och hur vi alla behöver varandra. Den blev även den en stor framgång. Nicholas Evans bor i London och är nu aktuell med sin tredje roman, Eldfångaren, ett triangeldrama med utgångspunkt i Montana. Han har två barn.