Alltsedan politiker i inledningen av 1800-talet började tala om en sammanhållen enhetsskola för hela befolkningen har man också debatterat visionerna om hur en föredömlig framtida medborgare ska kunna formas. Olika idealbilder av den goda medborgaren har avlöst varandra, emellanåt abrupt och andra gånger mer utdraget.

Här analyserar historikern Fredrik Alvén politiska dokument för skolans styrning och försöker blottlägga vilka karaktärsdrag makthavarna sett som önskvärda. Önskemålen har växlat: från underdåniga lutheranskt troende medborgare, via meritokratiska kompetenta invånare, kollektivt solidariska lagspelare fram till entreprenörsdrivna medborgare som med lätthet navigerar på den fria marknaden.

Utgångspunkten för analysen är teorier om människans temporala orientering och Alvén visar hur idéerna utgått från föreställningar om en gången tid för att förstå samtiden och skapa sig uppfattningar om framtiden. Hans studie ger på så sätt också en beskrivning av skolans form och innehåll från tidigt 1800-tal till och med 1990-talet.