Den goda medborgaren i demokratin Àr kritisk och sjÀlvstÀndig, men samtidigt ska vi fungera tillsammans och Ästadkomma gemensamma resultat. Med kritisk individualism ska vi forma ett gemensamt samhÀlle. I Individualistisk gemenskap diskuteras sju exempel pÄ denna paradox.
Kan kritisk sjÀlvstÀndighet förenas med partipolitik? Hur ska vi, var och en för sig, handla moraliskt i gemensamma samhÀllsfrÄgor? Hur starkt Àr motsatsförhÄllandet mellan principen om varje folks sjÀlvbestÀmmande och varje nations suverÀnitet, Ä ena sidan, och övertygelsen att fred förutsÀtter alla individers lika vÀrde och alla grÀnsers öppenhet, Ä den andra? Kan vissa stÄndpunkters hegemoniska stÀllning godtas trots demokratins behov av Äsikters fria konkurrens?
Vilka krav bör stĂ€llas pĂ„ aktualitetsjournalistiken för att den ska ge oss en gemensam grund och samtidigt frĂ€mja vĂ„r kritiska sjĂ€lvstĂ€ndighet? Hur kan vetenskapens behov av bĂ„de sjĂ€lvsvĂ„ldigt kreativa individualister och inspirerande gemensamma miljöer tillgodoses? Ăr en etnisk identitet en kĂ€lla till rikedom, ett hinder för sjĂ€lvstĂ€ndig utveckling, eller oviktig?