”Sekunden jag slår upp ögonen förstår jag att allt är över. Jag ligger på golvet i vardagsrummet. Kroppen känns trasig och huden ömmar som efter ett fall från hög höjd. När jag lyfter handen och känner den stelnade skorpan av blod i bakhuvudet skär en kall ilning genom kroppen.”
I självbiografiska Jag tycker det är tungt nu får vi följa med när vinet sakta, droppe för droppe, tar över Karins liv. Självutlämnande men med humorn närvarande berättar hon om vägen från gömda vinflaskor till insikten om sitt beroende. Vi får följa fallet mot botten, men också de modiga stegen mot förändring, där hon konfronterar sina rädslor och bryter självdestruktiva mönster. Beslutet att sluta dricka blir en fråga om liv och död. När hon landar i en ny verklighet tvingas hon omvärdera allt, men finner samtidigt oväntad styrka – och en varm gemenskap som bär henne framåt, dag för dag.
”Karin Adelskölds historia om alkoholism är bland det vackraste jag hört”
Erik Helmerson DN
”Du behöver absolut inte vara i riskbruk eller missbruk för att läsa/lyssna. Alla får ut något av att läsa den. Jag lovar. För mig var den en emotionell ögonöppnare. Det här är en av de viktigaste böcker jag läst.”
Birgitta Clarin
AIS
2025-08-31
En berättelse som är så äkta, avskalad, trovärdig, varm o bitvis sorglig - kunde inte slua lyssna. Min känsla är att Karin ärligt o utan värderingar beskriver sin resa, med en stark, stadig, trygg o samtidigt varm röst - helt magisk bok. Tack!
Christian
2025-08-27
Boken ger några intressanta inblickar i en alkoholists vardag, men tyvärr inte mycket mer. Hela boken genomsyras dessvärre av ett underliggande osmakligt mansförakt och ibland till och med rent manshat. Jag hade aldrig lyssnat klart på den om det inte vore för att jag ville kunna lämna en rättvis recension. Jag tycker det är otroligt beklämmande med människor som ständigt skyller sina egna tillkortakommanden på andra. Det hela nådde sin topp när författaren försökte förmå andra att protestera mot hur lite information som ges ut om klimakteriet, med argument som: "Hur vården är uppbyggd för män", "Hur samhället svikit kvinnorna", "Varför ska just kvinnor alltid bära hela ansvaret för att förstå sina egna kroppar?" Att föra detta resonemang i en tid när vi fullständigt bombarderas med information från Google, ChatGPT, poddar, radio, tv, tidningar – och inte minst får skattesubventionerad rådgivning om klimakteriet via 1177 och Socialstyrelsen – är för mig helt ofattbart. Så nej, tyvärr kan jag inte rekommendera den här boken till någon. Totalt bortkastade timmar.
Magnus
2025-08-17
Fantastisk! Tack för denna starka berättelse
För att skriva en recension måste du ladda ner appen