I december 2016 fick läraren Linda Björkqvist veta att hon hade obotlig cancer. Hon fick beskedet i en korridor på en överfull sjukhusavdelning utan någon anhörig vid sin sida. I den här boken samlas de texter hon skrev under de två åren hon fick leva med sjukdomen. Hon fann tröst i att skriva, och hennes förhoppning var att någon annan skulle kunna finna tröst i att läsa hennes texter.
"Hon vann kampen mot cancern!" eller "Hon förlorade kampen mot cancern!" Hur känns det att vara förloraren? Det är det ju inte så många som vet, eftersom förlorarna inte lever längre och kan berätta.
När jag fick min diagnos hade min kropp redan förlorat kampen. Jag fick aldrig någon chans att visa hur duktig jag var som försökte vinna. Jag hatar när någon säger att jag är en kämpe. Eller att jag ska kämpa på! Jag tycker det känns förnedrande. Som om den som dör av sin cancer inte kämpade tillräckligt?
Jag vill inte vara stark. Jag vill inte vara en kämpe. Jag vill bara ha tillbaka mitt liv!
Anna
2025-04-23
Författaren, som ju är i en extrem situation, är närmst besatt av att hitta syndabockar överallt till varför hon mår så dåligt. Helt orimligt men inte så ovanligt i hennes situation tror jag. Denna bok är inte någon bra litteratur, men kanske man inte kan förvänta sig av en helt vanlig person som skriver av sig i en livskris.
Sarah
2025-03-12
Väldigt gnällig. Saknar höra vilka ljusglimtar som fanns i allt det svåra.. Blir för tungläst tyvärr.
Malin
2024-08-19
Tack Linda för en öppen och helt ärlig berättelse, även om det för dig inte var en berättelse utan en verklighet. Väldigt bra berättad och formulerad.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen