I december 2016 fick läraren Linda Björkqvist veta att hon hade obotlig cancer. Hon fick beskedet i en korridor på en överfull sjukhusavdelning utan någon anhörig vid sin sida. I den här boken samlas de texter hon skrev under de två åren hon fick leva med sjukdomen. Hon fann tröst i att skriva, och hennes förhoppning var att någon annan skulle kunna finna tröst i att läsa hennes texter.

"Hon vann kampen mot cancern!" eller "Hon förlorade kampen mot cancern!" Hur känns det att vara förloraren? Det är det ju inte så många som vet, eftersom förlorarna inte lever längre och kan berätta.

När jag fick min diagnos hade min kropp redan förlorat kampen. Jag fick aldrig någon chans att visa hur duktig jag var som försökte vinna. Jag hatar när någon säger att jag är en kämpe. Eller att jag ska kämpa på! Jag tycker det känns förnedrande. Som om den som dör av sin cancer inte kämpade tillräckligt?

Jag vill inte vara stark. Jag vill inte vara en kämpe. Jag vill bara ha tillbaka mitt liv!