Kärlekens skugga: En sann historia om kvinnomisshandel

Mycket märklig bok. Oklart hur de träffades. Han bara dök upp på datorn? Hur? Var? Sedan ett stort hopp i tiden och nu är de sambos. Ingenting om hur de blev ett par. Hon berättar för sin chef direkt om misshandeln men agerar inte. Förstår inte varför hon blir så skrämd av att mannen säger att hon inte ska få se sitt barn mer. Han är inte pappa till barnet och kan inget göra. Vad menar hon att han ska ljuga ihop? Det känns som att hon döljer något och är rädd att han ska avslöja det. Vem pratar med sin partner på det sättet den här kvinnan gör? "Lille vän"? Så oerhört nedvärderande. Säger att han försöker psyka henne när han helt riktigt påtalar att barnet inte ska behöva åka bil till Kiruna utan att det är bättre att flyga? Språket är barnsligt och omoget boken igenom, den hade kunnat vara hälften så lång. Kvinnan verkar resonera som en tonåring och är mycket naiv. Varför är hon rädd att han ska kunna få hennes hus till exempel när han flyttat in till henne där? Det fungerar inte så och det hade hon kunnat ta reda på på några minuter. Istället låter hon honom fortsätta. Det känns som att väldigt mycket saknas, historien är hoppig och osammanhängande. Det händer osannolika saker och man börjar undra om kvinnan enbart är paranoid. När hon är rädd att prata med en kurator om aborten tex, hon säger att hon inte vill att något ska finnas i journalen att hon pratat med någon för att det kan användas emot henne sen. Vem ska använda det emot henne? Hon som själv arbetar inom vården borde veta att det absolut inte fungerar så! Det är mycket med boken som inte stämmer med verkligheten. En chef som känner till och ser sin anställda bli misshandlad gång på gång hade väl agerat? Gjort en orosanmälan på barnet om inget annat om nu chefen dessutom är läkare så har hon ju skyldigheten att göra det?! Väldigt märkliga och onödiga formuleringar som enbart tycks vara till för att dryga ut boken. Tex "som jag sett med mina egna ögon", "han tog sitt ben och sparkade mig". Inte ser man med andras ögon eller sparkar med händerna väl?! Det är svårt att tro att den här tonårsnaiva kvinnan är 35 år. Varför trodde hon att det skulle hjälpa att hennes pappa sa till Jonas? Varför tänker hon gång på gång att "nu har han förändrats"? Hon beter sig oerhört märkligt och naivt. Tänker bakvänt och det finns inga som helst förklaringar till hennes beteende. Hon hotar mannen för att i nästa stund kyssa hans fötter för att få honom att stanna. En misshandlad kvinna beter sig inte såhär. Har hon rent mjöl i påsen? Eller har han någon hållhake på henne som skulle gjort att soc tar hennes barn om han berättar? Hon "tar ledigt" från jobbet utan framförhållning, för att åka och fika med sitt barn. Det fungerar ju inte såhär i verkligheten, att någon arbetsgivare går med på något sådant, alltså måste hon ha ljugit för arbetsgivaren. Kvinnan i boken verkar helt sinnessjuk. Totalt bananas. Hon säger gång på gång att hon ska göra slut med honom men sen när han vill lämna henne så bönar och ber hon att han ska stanna. Vid ett tillfälle vill hom att han ska slå henne. Hon tänker inte på sitt barn alls. Fruktansvärd människa.

Tragiskt öde men upplevde inte att det flöt...

Bra