Den 1 augusti 1914 förklarade Tyskland krig mot Ryssland. En av alla tusentals unga män som mobiliserades på den ryska sidan var poeten Nikolaj Gumiljov. Kavalleristens anteckningar är den litterärt bearbetade dagboken från Gumiljovs tjänstgöring i den tsarryska armén 1914-1915. Här tecknas en livfull bild av tillvaron för den vanlige ryske soldaten.
Till skillnad från västfrontens skyttegravskrig - skildrat i exempelvis Erich Maria Remarques klassiker På västfronten intet nytt - var östfronten en mer rörlig skådeplats, om än för samma lidande och död. Gumiljovs krigsskildring förmedlar en prismatisk bild av livet i fält: de ständiga adrenalinkickarna och lägerlivets glam samsas med ögonblicksbilder av den värsta råhet och brutalitet. Kavalleristens anteckningar, som härmed för första gången utkommer på svenska, ger i sin drastiska mix av svärta och ljus en glimt av hur första världskriget kunde te sig ur en rysk soldats perspektiv.
I översättning från ryskan av Alan Asaid och med ett nyskrivet förord av historikern och författaren Peter Englund.
NIKOLAJ GUMILJOV [1886-1921] var en av de viktigaste företrädarna för det ryska poetiska avantgardet i början av 1900-talet. Han var en av grundarna till den så kallade akmeismen, till vars skara även hörde Osip Mandelstam och Anna Achmatova. Gumiljov och Achmatova var gifta 1910-18 och fick en son tillsammans. 1921 arresterades Gumiljov av tjekan, bolsjevikernas hemliga polis, anklagad för delaktighet i »monarkistiska sammansvärjningar«. Gumiljov arkebuserades i slutet av augusti samma år. Hans verk var förbjudna i Sovjetunionen
i över 60 år, fram till perestrojkan, då verken åter fick publiceras och han med viss fördröjning intog sin plats som en av den ryska litteraturens främsta poeter.
