EN BARNDOM I BLACKEBERG PÅ 60- OCH 70-TALET. I centrum det blå höghuset, kantat av det gula och det röda. På ledstängerna åker barnen kappåkning och på taket genomförs livsfarliga balansövningar. Nere i skyddsrummet pågår något – fördolt för de vuxna – som så småningom formar sig till en klubb.

I en hemmafrisering två trappor upp avlyssnas samtalen mellan kunder och frisör, frisörstolen blir ett nav i det blå höghusets vardag. Lägenheternas ljud blir till en mosaik av livsöden.

Tidiga kärleksfunderingar varvas med seanser och känslan av att vuxenlivet kan komma att bjuda på otäcka överraskningar. Det finns också faror som sipprar in i folkhemmet via tv, tidningar och radio: kärnvapensprängningarna och hotet om ett världsomfattande kärnvapenkrig. Ett obehag som växer i takt med de vuxnas illavarslande tystnad och bortvända blickar.

Så dyker en ny lärare upp på mellanstadiet. En lärare av den gamla skolan, men också med särskilda intressen och märkliga böjelser ...