Per Bengtsson

Per Bengtsson är författare och journalist, född 1977 och uppvuxen i Halmstad. Han bor i Stockholm med fru, tre barn och katt. Till vardags arbetar han med facktidskrifter för lärare inom skola och förskola. Jag har alltid gillat att läsa, skriva och rita. Redan i mellanstadiet började jag skriva fantasyberättelser om äventyrare som slogs mot monster i skogen. Inspirationen kom framförallt från rollspel som jag ägnat mig åt sedan 10-årsåldern. Det var genom dem jag började konstruera fantasivärldar, rita kartor, skapa karaktärer och tillbringa oändliga timmar med att hitta på berättelser tillsammans med kompisar. Genom spelkulturen kom jag i kontakt med olika litterära genrer som fantasy, science fiction, skräck och deckare. Jag har två tidiga minnen som känns avgörande för mitt läsintresse. Det första när en fyra år äldre kompis med författarambitioner skrev ner en lista på böcker jag borde läsa – det var verk av Tolkien, Lloyd Alexander och Terry Pratchett. Jag följde förstås varje råd och lappen satt kvar som en påminnelse i många år, gulnad av solen som sken in på skrivbordet. Den andra händelsen var när jag som 12-åring kom över en tjock samling med Sherlock Holmes-noveller på skolbiblioteket i Fyllinge. De berättelserna kan jag läsa än idag för att komma i rätt stämning inför ett skrivpass. När jag satt och ritade monster och skrev rollspelsscenarier lyssnade jag på punk, mitt andra livslånga intresse. I tonåren ledde det till frilansjobb som musik- och ungdomsboksrecensent i lokalpressen. Intresset för barn- och ungdomsböcker djupnade och ledde senare i livet till en fil kand i just barnlitteratur. Mycket tack vare det har jag genom åren fått spännande och intressanta uppdrag för bland annat Augustprisjuryn och Barnens bokklubb och skrivit kritik i Opsis barnkultur. Därigenom har jag fått möjlighet att periodvis jobba med att läsa, vilket förstås är en ynnest och en väg till att bli en bättre skribent. Men det var genom tidningsjobben jag fick chansen att själv börja skriva böcker. Det var också så jag hittade min målgrupp: barn i alla åldrar. Under mina tio år som reporter på Kamratposten gav jag dels ut en reportagebok om vänskap (Konsten att vara kompis, 2008) och kom igång att skriva deckargåtor, givetvis inspirerad av Sherlock Holmes, men med en twist av fantasyvärldarna från rollspelen. Det har hittills genererat fyra kapitelböcker och två samlingsvolymer med deckargåtor, alltså mysterienoveller där läsaren löser fallen med hjälp av ledtrådar i texten. En slags spelmekanism, faktiskt. Jag tror att mitt skönlitterära skrivande är präglat av det journalistiska: språket är enkelt och texten drivs till stor del av dialogen. Tematiskt rör jag mig gärna kring konflikter mellan barn och vuxna, och försöker gestalta hur barnets blick blottlägger vuxenvärlden. Böckerna om Knotan kom till under en föräldraledighet och är inspirerade av vardagslivet med ett litet barn som upptäcker sin omvärld och hur det ibland kan krocka med den vuxnas bekvämlighet. Vad händer om jag kastar den här leksaken? Om jag trycker på den där knappen? Om jag klättrar upp på det bordet?