Hans Koppel
Ett ögonblick, Hans Koppel, författare till Vi i villa:
Din bok Vi i villa ger en ruskig bild av statushets och inredningshysteri. Är det verkligen så illa?
- Ja, fast det kommer en rekyl snart. De senaste årens dumheter måste få ett slut. Men villalivet är bara bakgrund. Boken handlar i första hand om en medelålders man som tappar greppet - Falling down, viktväktarversionen.
Varför skrev du den?
- Jag har bott i villa och får ångest bara jag tänker på den tiden. Den sociala strukturen i villaförorten är densamma som på skolgården eller arbetsplatsen. Och hur gärna man än vill kan man inte ställa sig utanför.
Varför ska man läsa boken?
- Den är kul, det är rätt ovanligt.
Varför ger du ut boken under pseudonym?
- Jag vill inte att min omgivning ska läsa in en massa i det jag skrivit. Det är oftast fel personer som tar illa vid sig, och jag vill ha glada människor omkring mig.
Skäms du för den?
- Jag skäms över allt jag skriver. Och är samtidigt löjligt stolt. Just nu inbillar jag mig att boken är bra.
Är den självbiografisk?
- Nej.
Inte ett dugg?
- Förmodligen mer än jag vill medge, men mindre än läsaren inbillar sig. Man kan säga att den är avlyssnad.
Avlyssnad?
- Jag har snott repliker och detaljer ur verkligheten, men historien är uppdiktad och människorna i den påhittade.
Så du är inte Anders?
- Nej, Anders är dyster och mörk i sinnet, det är inte jag
Varför skriver du i du-form?
- Det gör texten febrig och förhoppningsvis övertalande, det passar i sammanhanget. Och jag har alltid varit förtjust i Per Wahlöös novell Det växer inga rosor på Odenplan.
Stilen är knapphändig, det är nästan uteslutande dialog och det lilla som inte är det fungerar närmast som scenanvisningar.
- Jag gillar det avskalade. Två av svenska språkets fulaste ord är problematisera och gestalta. Jag vill skriva enkelt om svårt, inte tvärtom.
Slutligen, och återigen: Är inte pseudonym bara ett billigt sätt att få uppmärksamhet?
- Jo, förhoppningsvis. En annan bra grej är att man slipper sitta i morgonsoffa och svara på frågor som programledaren läser från en prompter.
Din bok Vi i villa ger en ruskig bild av statushets och inredningshysteri. Är det verkligen så illa?
- Ja, fast det kommer en rekyl snart. De senaste årens dumheter måste få ett slut. Men villalivet är bara bakgrund. Boken handlar i första hand om en medelålders man som tappar greppet - Falling down, viktväktarversionen.
Varför skrev du den?
- Jag har bott i villa och får ångest bara jag tänker på den tiden. Den sociala strukturen i villaförorten är densamma som på skolgården eller arbetsplatsen. Och hur gärna man än vill kan man inte ställa sig utanför.
Varför ska man läsa boken?
- Den är kul, det är rätt ovanligt.
Varför ger du ut boken under pseudonym?
- Jag vill inte att min omgivning ska läsa in en massa i det jag skrivit. Det är oftast fel personer som tar illa vid sig, och jag vill ha glada människor omkring mig.
Skäms du för den?
- Jag skäms över allt jag skriver. Och är samtidigt löjligt stolt. Just nu inbillar jag mig att boken är bra.
Är den självbiografisk?
- Nej.
Inte ett dugg?
- Förmodligen mer än jag vill medge, men mindre än läsaren inbillar sig. Man kan säga att den är avlyssnad.
Avlyssnad?
- Jag har snott repliker och detaljer ur verkligheten, men historien är uppdiktad och människorna i den påhittade.
Så du är inte Anders?
- Nej, Anders är dyster och mörk i sinnet, det är inte jag
Varför skriver du i du-form?
- Det gör texten febrig och förhoppningsvis övertalande, det passar i sammanhanget. Och jag har alltid varit förtjust i Per Wahlöös novell Det växer inga rosor på Odenplan.
Stilen är knapphändig, det är nästan uteslutande dialog och det lilla som inte är det fungerar närmast som scenanvisningar.
- Jag gillar det avskalade. Två av svenska språkets fulaste ord är problematisera och gestalta. Jag vill skriva enkelt om svårt, inte tvärtom.
Slutligen, och återigen: Är inte pseudonym bara ett billigt sätt att få uppmärksamhet?
- Jo, förhoppningsvis. En annan bra grej är att man slipper sitta i morgonsoffa och svara på frågor som programledaren läser från en prompter.
Läs mer