Kristallstaden

Maths Claesson

Maths Claesson upptäckte tidigt att han drogs till berättelser om rymden snarare än sådana om Jesus. Hornbågade glasögon och en tandställning från helvetet gjorde dessutom att han hellre höll till på biblioteket än försökte imponera på tjejerna i klassen på fotbollsplanen. Efter att ha drivit bokhandel och sålt fantasy och science fiction sedan 1980-talet är han nu själv författare. Det här är hans berättelse ... Det var en gång en liten gosse som bodde i en liten stad mitt i Smålands djupa skogar. Där fanns det många kyrkor: Filadelfiakyrkan strax innan Kyrktorget, Missionskyrkan vackert belägen intill Lagan, Alliansskyrkan vid järnvägsstationen. Och så förstås Smyrnakyrkan och Betelkyrkan, och så Frälsningarmén vid Salutorget. Om någon drabbades av syndanöd – det kunde hända vem som helst, när som helst - var det alltid nära till frälsningen.Därför gick gossen i söndagsskolan och lärde sig psalmer och bibelberättelser. Men en dag kom Robert A Heinlein att konkurrera med Jesus. Robert A Heinlein hade skrivit en bok som hette Rymdkadetten och handlade om en pojke som lämnade hemmet i mellanvästern i USA för att bege sig till Rymdakademin med förhoppning att få åka raket i rymden. Boken hade gossen hittat på biblioteket (ett par hornbågade glasögon och en tandställning från helvetet hade nämligen grusat alla drömmar om framgång på fotbollsplanen och bland klassens flickor).På biblioteket fanns det fler böcker av samma sort. Han läste dem alla. Flera gånger. Otaliga gånger. Och så kom det sig att gossen som nu blivit en ung man en dag med glädje lämnade staden med sina kyrkor bakom sig för att finna en väg genom livet. Heinlein gjorde sällskap på resan, och i hans fotspår följde många andra vägvisare mot vuxenlivet – som alla råkade ha rymdraketer på bokomslagen.En dag tänkte den unge mannen att han borde läsa något annat, och började på universitetet. Ursula K LeGuin var ju inte bara science fiction-författare, utan även antropolog. Alltså läste även den unge mannen antropologi. Det gick sådär. Han läste filosofi och litteratur i stället, men bokmärket i hans engelska pocketutgåva av Ulysses är kvar på sidan tjugosju och rymdraketerna i Varat och intet är lätt räknade. Det kunde ha gått mycket illa, men som tur var öppnade han tillsammans med några andra glasögonprydda unga män Science fiction-bokhandeln. Det gick bra, och de sålde otaliga böcker med raketer på omslagen. Den lille gossen var förstås jag. Och jag mötte honom på nytt för några år sedan. Han sade till mig att det kanske finns ungdomar som ännu inte läst om rymden. "Skriv en bok om en kille som heter Linux", sade han till mig, "som bor på landet men flyttar till Stockholm, fast i framtiden när bostadshusen är fyrtio våningar höga och höstlovet kallas för regnlovet och snöflingor bara finns i sagorna. Berätta om hur det gick för Linux när han sökte in till Unionens rymdskola i omloppsbana runt jorden. Glöm inte att tala om att det i kön till uttagningen på Gröna Lund stod mer än tusen killar och tjejer som kommit på samma idé som han själv. Att han nästan vände vid entrén, men trots allt bestämde sig för att försöka ..."Då gjorde jag det. Det tog lite tid, för nu hade gossen blivit vuxen man och skaffat barn och familj och räkningar och inköpslistor på Konsum. Men han blev klar och skickade in manuset till första boken om Linux, Uttagningen, till det stora förlaget Bonnier Carlsen, som nickade gillande. Och därför skrev jag det här just nu. Maths Claesson Maths Claesson upptäckte tidigt att han drogs till berättelser om rymden snarare än sådana om Jesus. Hornbågade glasögon och en tandställning från helvetet gjorde dessutom att han hellre höll till på biblioteket än försökte imponera på tjejerna i klassen på fotbollsplanen. Efter att ha drivit bokhandel och sålt fantasy och science fiction sedan 1980-talet är han nu själv författare. Det här är hans berättelse ... Det var en gång en liten gosse som bodde i en liten stad mitt i Smålands djupa skogar. Där fanns det många kyrkor: Filadelfiakyrkan strax innan Kyrktorget, Missionskyrkan vackert belägen intill Lagan, Alliansskyrkan vid järnvägsstationen. Och så förstås Smyrnakyrkan och Betelkyrkan, och så Frälsningarmén vid Salutorget. Om någon drabbades av syndanöd – det kunde hända vem som helst, när som helst - var det alltid nära till frälsningen.Därför gick gossen i söndagsskolan och lärde sig psalmer och bibelberättelser. Men en dag kom Robert A Heinlein att konkurrera med Jesus. Robert A Heinlein hade skrivit en bok som hette Rymdkadetten och handlade om en pojke som lämnade hemmet i mellanvästern i USA för att bege sig till Rymdakademin med förhoppning att få åka raket i rymden. Boken hade gossen hittat på biblioteket (ett par hornbågade glasögon och en tandställning från helvetet hade nämligen grusat alla drömmar om framgång på fotbollsplanen och bland klassens flickor).På biblioteket fanns det fler böcker av samma sort. Han läste dem alla. Flera gånger. Otaliga gånger. Och så kom det sig att gossen som nu blivit en ung man en dag med glädje lämnade staden med sina kyrkor bakom sig för att finna en väg genom livet. Heinlein gjorde sällskap på resan, och i hans fotspår följde många andra vägvisare mot vuxenlivet – som alla råkade ha rymdraketer på bokomslagen.En dag tänkte den unge mannen att han borde läsa något annat, och började på universitetet. Ursula K LeGuin var ju inte bara science fiction-författare, utan även antropolog. Alltså läste även den unge mannen antropologi. Det gick sådär. Han läste filosofi och litteratur i stället, men bokmärket i hans engelska pocketutgåva av Ulysses är kvar på sidan tjugosju och rymdraketerna i Varat och intet är lätt räknade. Det kunde ha gått mycket illa, men som tur var öppnade han tillsammans med några andra glasögonprydda unga män Science fiction-bokhandeln. Det gick bra, och de sålde otaliga böcker med raketer på omslagen. Den lille gossen var förstås jag. Och jag mötte honom på nytt för några år sedan. Han sade till mig att det kanske finns ungdomar som ännu inte läst om rymden. "Skriv en bok om en kille som heter Linux", sade han till mig, "som bor på landet men flyttar till Stockholm, fast i framtiden när bostadshusen är fyrtio våningar höga och höstlovet kallas för regnlovet och snöflingor bara finns i sagorna. Berätta om hur det gick för Linux när han sökte in till Unionens rymdskola i omloppsbana runt jorden. Glöm inte att tala om att det i kön till uttagningen på Gröna Lund stod mer än tusen killar och tjejer som kommit på samma idé som han själv. Att han nästan vände vid entrén, men trots allt bestämde sig för att försöka ..."Då gjorde jag det. Det tog lite tid, för nu hade gossen blivit vuxen man och skaffat barn och familj och räkningar och inköpslistor på Konsum. Men han blev klar och skickade in manuset till första boken om Linux, Uttagningen, till det stora förlaget Bonnier Carlsen, som nickade gillande. Och därför skrev jag det här just nu. Maths Claesson