Kuulutetun kuoleman kronikka

Gabriel García Márquez

Gabriel García Márquez föddes 1928 i Aracataca, en liten by vid Colombias atlantkust, där han växte upp hos sina morföräldrar. Hans barndomsår kom att ligga till grund för en stor del av hans författarskap och G. har själv hävdat att det intressantaste i hans liv inträffade innan han fyllt åtta år. År 1947 började han sina universitetsstudier i juridik och statskunskap och samma år publicerade dagstidningen El Espectador hans första berättelse; La tercera resignación. 1948 flyttade han till Cartagena, där han arbetade som journalist på dagstidningen El Universal. Han har därefter medarbetat i oräkneliga tidningar och tidskrifter i Amerika och Europa. Hans första roman, La hojarasca (Virvlande löv), gavs ut 1955, och i denna och de följande böckerna; Den onda timmen (1962), Översten får inga brev (1961) och novellsamlingen Mamá Grandes begravning (1962) börjar man skönja konturerna av den fantastiska byn Macondo. 1967 utkom Hundra år av ensamhet, en roman som omedelbart blev mycket uppskattad av såväl kritiker som publik och som befäste García Márquez ställning som en av de stora författarna i vår tid. Den kom att, under ett kvarts sekel, säljas i mer än 30 milj. exemplar och låg till grund för G:s nobelpris i litteratur 1982. G. har på senare år även arbetat med film och ett resultat av detta intresse är repotageboken Miguel Littíns hemliga liv i Chile (1986). I sin senaste bok, Rapport om en kidnappning (1997), skildrar Márquez våldets och korruptinens Colombia i ett skakande dokumentärt repotage.