Det känslomässiga armod som kvinnan i titelnovellen Kväll efter kväll lever i driver henne till en desperat handling. Gerda Antti beskriver detta kvinnoöde med återhållen medkänsla. Hon berättar om ett barns död vid födelsen i Tre brev från Judit, och skildrar hemmadotterns kvava, trögflytande tillvaro i Söndag. Överallt ser hon stukade förhoppningar, hur livet böjs, sviks och viker av: genom ett misslyckat frieri i Daniel Eriksson Frohm, en död hundvalp i Nauru. Men Gerda Antti ser också på människorna med humor – den avslutande novellen Författarinnan är ett komiskt mästerverk.
Kväll efter kväll, som kom ut 1965, var Gerda Anttis första prosabok. Den väckte inte mycket uppseende då, men efter hennes stora genombrott med Inte värre än vanligt kan dessa berättelser läsas med nya ögon. De avslöjar en författarinna med säker behärskning av sina konstnärliga medel: intensitet, nykter medkänsla, fin blick för naturen och en ständigt närvarande humor.