Kvällarna på San Siro

Stefan Gurt

Född i Malmö 1955, uppvuxen i stockholmsförorterna Solna och Huddinge. Debuterade 1979 med romanen Sara. Fil kand i engelska, historia och litteraturvetenskap (därutöver ett års filosofistudier). Har vid sidan av författarskapet arbetat som stuveriarbetare, brevbärare, lärarvikarie, kioskbiträde, copywriter, julgransförsäljare, fotomodell, statist, museivakt, nattportier, litteratur- och teaterkritiker, illustratör, fabriksarbetare, dörrvakt, lagerarbetare, översättare och folkhögskolelärare. Har rest mycket och periodvis bott utomlands (Frankrike, England, Spanien, USA, Hongkong, Australien). Bor f n i Stockholm, är gift med en kinesisk konstnärinna, Chun Lee Wang Gurt, och har två barn.Utdrag ur På natten korsar båten floden:Fotbollsklubben ligger alldeles intill Happy Valley, kapplöpningsbanan som varje tävlingskväll har större omsättning än vadslagningen i hela Storbritannien har per vecka. De kvällar det inte är några lopp ger vi oss ut på själva kapplöpningsbanan och joggar några varv. Det är en magisk plats. Den ligger i en dal omgiven av kullar bevuxna av skyskrapor på trettio fyrtio våningar. Alla skinande vita och upplysta mot den svarta natthimlen. Jag har alltid gillat skyskrapor, kanske för att jag själv vuxit upp i ett höghus, och Hongkongs skyskrapor är de mäktigaste av alla. Kanske är Manhattan större och bebyggelsen mer koncentrerad, kanske har Chicago de vackraste enskilda byggnaderna, men ingenstans står de så trångt som i Hongkong, ibland med bara ett par meters mellanrum. Det går motorvägar i höjd med fjärde våningen och folk hänger tvätt på linor spända mellan balkongen och vägens staket. Ingenstans är de så fulla av liv och dofter som här där de i gatuplanet förvandlats till en del av Asien med små hål i väggen som säljer friterat bröd, grönsaker, gryniga korvar, fiskar och svampar och en sorts torkade ankor som plattats ut till en pannkakas storlek. Och ingenstans är Hongkong mer Hongkong än i Happy Valley. Det luktar hästspillning om sanden, vinden för med sig matos och dieselavgaser och fukten från havet. När jag stannar för att återhämta andan och ser upp mot skyskraporna på de omgivande kullarna blir jag alldeles omtumlad. En lyckokänsla så stor att jag nästan får svindel. Jag befinner mig på den vackraste platsen i hela världen och jag är ett med den. Jag kan känna den i varje andetag. En kort stund känner jag det: hela världen ryms i mig. 2012 utkom den uppmärksammade Så dödar vi en människa, om den moderna äldrevården i Sverige. Läs mer om Stefan Gurt och hans böcker på www.stefangurt.se.