nu är de här
den ena heter Hamn den andra Adriatiska Havet
långt från ögat långt från hjärtat är en maximalistisk poetisk hybridtext som rör sig fram och tillbaka mellan Hercegovina och norra Sverige, mellan Malmö och Adriatiska havet. Den skildrar ett tillstånd av att vara överallt och ingenstans samtidigt – både här och där, då och nu. Vatten är centralt i boken, som den stora bädden eller graven för allt; det som kan bära allt, ta allt och ge allt. Texterna arbetar samtidigt med det motbjudande och vackra, det smärtsamma och njutningsfulla, med det komplexa i relation till det inordnade, som ett sätt att möjliggöra ett polyfont uttryck. Smärtpunkterna är inlemmade i form och natur, men innebär det att de går att uthärda?
