âAlakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - lĂ€s och kĂ€nn vredenâ
Arbetarbladet
âAtt skriva en kollektivroman krĂ€ver inte bara en oerhörd kunskap, utan Ă€ven förmĂ„gan att uppbĂ„da engagemang för de mest disparata levnadsöden. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhĂ€lle. Framför allt förundras jag över hur Alakoski lyckas fĂ„nga en vĂ€rld dĂ€r full sysselsĂ€ttning rĂ„der. [âŠ] Som lĂ€sare mĂ€rker jag att författaren bĂ„de gjort ett hĂ€stjobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen, för att omvandla kunskaperna till stil.â
Aftonbladet
âTexten dĂ„nar, sjunger och viskar av lust nĂ€r Susanna Alakoski gestaltar Ă„trĂ„, bildning och politisk kamp. Det Ă€r det bĂ€sta jag har lĂ€st av henne. [...] det hĂ€r Ă€r rik och stark litteratur.â
Sydsvenskan
âAllra mest tycker jag om Alakoskis vitala tilltal och, trots allt, humor. Hon skriver rappt och exakt, har vĂ€loljade kuggar i berĂ€ttarmaskineriet.â
Dala-Demokraten
Det Àr femtiotal. Greta har lÀmnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bÀttre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bÀsta vÀn Aili och arbetar som barnflicka och sjukvÄrdsbitrÀde innan drömmarna tar henne Ànnu lÀngre bort: till London.
Hon fÄr jobb hos familjen Conley, umgÄs med barnflickorna frÄn Schweiz, lÀr sig engelska och trÀffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks lÄngt borta.
Hemma i Vasa Àr Hilda kvar, fortfarande en bomullsÀngel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens frÄn bÄde Sverige och fjÀrran lÀnder. Gretas bror Jonni Àr kvar pÄ Algots i BorÄs och förÀlskar sig i Maija pÄ kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gÄng lÀmna sin hembygd ska fÄ.
Med Londonflickan fortsÀtter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och lÀngtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade BomullsÀngeln. Det Àr en berÀttelse om arbete, kÀrlek och vÀnskap dÀr vardagsliv och vÀrldspolitik Àr trÄdar i samma vÀv.
âJag tycker att Susanna Alakoskis projekt Ă€r det bĂ€sta tĂ€nkbara. Varpen mellan Finland och Sverige Ă€r tĂ€t, det löper mĂ„nga bomullstrĂ„dar mellan lĂ€nderna.â
P1 Kultur
âSusanna Alakoski fortsĂ€tter ocksĂ„ att lĂ„ta sin historiska berĂ€ttelse vara en förtrollande ordflod av mĂ„lande bilder och beskrivningar - det doftar, det smakar och vi kĂ€nner sĂ„ pĂ„tagligt Hildas slitna hjĂ€rta och ben och sĂ„ smĂ„ningom Gretas falnande drömmar. I ordfloden finns ocksĂ„ utrymme för musik, litteratur och konst som fĂ„ngar upp och spelglar det som hĂ€nder. [âŠ] helheten blir överraskande, lekfull och njutbar rent sprĂ„kligt Ă€ven nĂ€r det Ă€r som mörkast i mĂ€nniskornas liv.
Alakoski hjĂ€lper oss att överblicka, att minnas att kĂ€nna igen vĂ„r egen historia och jag ser mycket fram emot fortsĂ€ttningen.â
SkÄnska Dagbladet
âAlakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhĂ€llsutvecklingen och migrantberĂ€ttelsen Ă€r berömvĂ€rt.â
Norran
âAlakoski sĂ€tter alltsĂ„ fokus pĂ„ industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, pĂ„ deras kamp för bĂ€ttre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vĂ€vs samman.â
Norrbottens Kuriren
Anna-Karin
2024-08-14
2,5 âïž Tycker tyvĂ€rr att historien om Greta, dvs Londonflickan, hamnar i bakgrunden i denna bok. IstĂ€llet lĂ€ggs mycket fokus pĂ„ lĂ„nga monologer om facklig historia som kanske hade kunnat bakas in i historien bĂ€ttre. Uppskattar annars det stilistiska greppet i texten UpplĂ€sningen av Katarina Ewerlöf Ă€r bra, om Ă€n ganska irriterande med det konstanta sjungandet, men det Ă€r förstĂ„s inlagt i sjĂ€lva boken.
Britt
2024-06-15
LÀroresa .mÀniskoresa.
Anne-Marie
2024-02-06
Fint skriven med hÀrlig upplÀsare