”Ma” är japanskans tecken för tomhet, glapp, ockuperat utrymme, rumslighet. ”Ma” kan också beteckna: gudaväsen, tid, massa och minne men också – en mor. Ida Börjels nya bok är ett försök att skriva de döda i deras frånvaro – men skrivs de fram levande igen eller omigen döende, döda? Boken vill härbärgera en expanderande värld, flödande, amorf. Det är en samling dikter villkorade av den årslånga tystnad som föregick arbetet, av tigandet, oförmågan och vägran att skriva.
