"Min farsa var ingen bra farsa.
Men han var många andra saker.
Bankrånare till exempel."
I Nina Wähäs nya roman (eller är det en memoroman, och vad är det?) vänder sig författaren till sin barndom för att försöka få svar på en av livets stora frågor: varför blir man den man blir?
Många vill hävda att det är våra föräldrars närvaro eller bristen på deras närvaro som formar våra liv. Andra tänker sig mer att vi föds med en förutbestämd uppsättning möjligheter. Men kan man i så fall förändra sitt öde eller är man slav under det?
I sitt sökande efter en frånvarande far kommer författaren närmare en sorts sanning – men får också syn på sig själv i ett annat ljus. Eller så här: ju tydligare bilden av fadern blir, desto svårare blir det att besvara frågorna med enkla och kategoriska svar.
Och vad har hänt med Sverige? Är det fortfarande ett land som värnar alla människors lika värde och möjlighet till en andra chans i livet? Och kan man egentligen någonsin sona sina föräldrars brott? En fråga som idag känns extra aktuell för andra generationens invandrare som är hemma överallt eller ingenstans.
Major Virvelvind är en berättelse om styrkelyft. Och om att bli författare och de moraliska skyldigheter det kan tänkas kunna medföra.
