När Sally och Albin möts för första gången tror hon att det är början på en sagas ”lyckliga i alla sina dagar”. I stället blir det en flera år lång kamp om att överleva kränkningar, slag, hot och ständig kontroll.
Sally vågar inte lämna Albin trots att hon förstår att han inte kommer att förändras, för hos vem söker du skydd när din förövare och plågoande inte bara är pappa till dina två barn, utan dessutom polis?
”Mamma, lova att du finns imorgon?” är en sann berättelse om Sally Holmlunds försök att överleva, både psykiskt och fysiskt. En berättelse där drömmen om att få vara lycklig och hoppet om förändring håller dig flytande när du drunknar inifrån. Och om att kampen om överlevnad inte slutar när man lämnar.
Thina
2025-02-08
Hemsk samtidigt bra
Mai
2025-01-31
Andra kvinnor som är misshandlade pratar om att de haft flera fantastiska månader eller till och med år innan det psykiska våldet kommer smygande och så småningom slagen. Den här kvinnan pratar om VECKOR. Och efter "flera fantastiska veckor " så slår han henne. Det fysiska våldet kommer direkt här. Det är mycket svårt att tro att någon fastnat så mycket för någon annan på ett par veckor att denne accepterar slag så snabbt och ändå stannar. Något stämmer inte med den här historien. Sally väljer att utsätta sitt första barn för att bo ihop med den här mannen. Hon väljer sedan att skaffa fler barn med honom. Detta är något som hon och enbart hon får ta ansvar för. Allt som barnen utsatts för när hon inte skyddat dem är på hennes ansvar. Hon menar att hon inte vågar lämna honom för att han är polis. Det var han inte de första åren så det stämmer inte. Det går inte ihop och det är en gåta varför hon fortsätter sitt förhållande med honom. Som i alla sådana här böcker så skyller kvinnan på samhället och precis alla andra istället för att se sin egen del I det. Det är alla andras fel att hon inte fick information om att hon kunde ansöka om enskild vårdnad osv, själv har hon ingen som helst skyldighet att ta reda på fakta. Projicerar det som hänt henne på barnen och tycker sig ha rätt till att begränsa umgänget för pappan trots att han inte misshandlat barnen. Upprepar många gånger att pappan får rätt till barnen när det egentligen är BARNEN SOM HAR RÄTT TILL SIN PAPPA, men det struntar Sally i. Det är bara så synd om henne. Man blir tyvärr bara förbannad på Sally, och får ingen direkt sympati för henne. Sista timmen av boken är bara ett enda långt tjatande om samma sak, Albins terror, sprallig levnadsglad bla bla bla. Hon säger exakt samma ord om och om igen och det hade kunnat kortas till tio minuter max.
sandra.leijonmarck
2024-12-03
Tyvärr alldeles för mycket igenkänningsfaktorer😔
För att skriva en recension måste du ladda ner appen