Augustina Budja, föddes strax efter 2:a vĂ€rldskrigets slut, den 28 maj 1945 i en liten by, Grabsinci i nordöstradel av Slovenien. Författarens förĂ€ldrar, far August och mor Angela, föddes 1905 resp. 1916, vilket var innan det 1:a vĂ€rldskrigetsslut, dĂ„ de slovenska provinser, som utgör dagens Slovenien, tillhörde Ăsterrike- Ungerns dubbelmonarki. 1918 ingick Slovenien i Serbernas, Kroaternas SHS kungarike, för att 1929 inkorporerades i Kungariket Jugoslavien. Detta höll till 1944 dĂ„ den Socialistiska Federativa Jugoslavien SFRJ, under diktatorn Titos kommunistiska ledning bildades. Först 1991 utropades Republiken Sloveniens sjĂ€lvstĂ€ndighet. Det blev mĂ„nga turer och stora politiska omvĂ€lvningar under författarens livstid.
1964 kom Augustina, dÄ gift som Prevolnik, till Sverige. HÀr bildade hon tillsammans med maken Martin Prevolnik sin familj, de fick tre barn tÀt efter varandra , Teodora 1965, Hilena 1966 och Anne-Marie 1968. Under nÄgra följande Är kom Àven makarna Prevolniks övriga familjen till Sverige. Augustinas förÀldrar, först kom bror Janez med frun 1965 samt förÀldrarna August och Angela 1966. Storasyster Gabrijela med maken och sonen Leopold Karlin jr kom ocksÄ 1966, samt sist men inte minst lillasyster Olga som kom 1968. Samma Är bildades i
Landskrona den första slovenska föreningen, Triglav. Redan 1975 blev dock skilsmÀssan mellan makarna Prevolnik ett faktum. Detta innebar den första stora kris i Augustinas liv.
I boken Min livshistorias 1:a del beskrivs författarens barndom och hennes tonÄrsliv i Slovenien, samhÀllets mobbing pga. att förÀldrarna inte anslöt sig till kommunistiskt parti; i andra delen kan vi följa henne som vuxen genom livet i Sverige, samt om hennes upplevelse av institutionell mobbing hÀr pga. hennes bakgrund som invandrare; för att i del 3 lÀsa hennes autobiografiska berÀttelse om att uppleva, överleva och leva med hÄl i hjÀrnan efter en stroke. Hon skriver om det helt fantastiska stöd som hon fick under den svÄra sjukdomstiden frÄn familjens sida och speciellt en kÀrleksförklaring till sin nuvarande make Zvonimir, Zvonko Bencek. De gifte sig 2015 efter 38 Ärs samboförhÄllanden, trots Augustinas nuvarande svÄra handikapp. Redan 1981 fick de en son, Matej, Daniel Bencek. Författaren drar ocksÄ nÄgra paralleller mellan slovensk och svensk sjukvÄrd, som enligt henne Àr bra pÄ mÄnga punkter, men bristfÀllig pÄ flera, sÀrskilt nÀr det gÀller lÀkarnas preventiva insattser och uppföljning av vissa sjukdomstillstÄnd. Boken speglar helt enkelt författarens egna Àkta upplevelser.
Boken Är skriven som en Jag-roman med kommenterade berÀttare. De viktigaste personerna i boken Àr Augustins familjemedlemmar, förÀldrar, syskon, make och barn. Eftersom detta skrevs som en autobiografi, en historisk Jag-roman, blir författaren den viktigaste personen i boken. Det Àr hennes livshistoria som berÀttas. Med sina fotografier i boken vill Augustina illustrera vissa hÀndelser som hon skriver om.
Boken Àr bÄde lÀttlÀst och lÀsvÀrd, meningen Àr att lÀsaren fÄr sig nÄgra tankestÀllare under lÀsningens gÄng . Med berÀttelsen vill författaren ge lÀsaren insyn i de egna upplevelser av det onda som följer med all slags mobbing, och som ofta drabbar de s.k. andraklassmedborgare det kan röra sig om mobbing pga. förÀldrarnas avvikande politiska Äsikter eller institutionell mobbing pga. individens bakgrund som invandrare.tyvÀr kan man inte pÄverka sin situation. FrÄgor - varför hÀnder detta mig och vem Àr jag, dyker upp under skrivandets gÄng. Trots dessa och andra svÄrigheter tycks huvudpersonen trivas med livet och gÄr vidare med rak rygg genom dess labyrint.