Steg för steg förvandlades Pias stora kärlek till en främling. Små tecken hon tidigare bara noterat blev gradvis omöjliga att ignorera, som självförhärligandet, narcissismen, bristen på empati och ett tilltagande kroppsligt förfall. Vanföreställningar och aggressivitet kom senare.
Pia fick själv finna förklaringen i en ovanlig och svårdiagnosticerad demenssjukdom, som bit för bit tog hennes tidigare levnadsglade och kraftfulle man ifrån henne.
I dagboksanteckningar skildras den tunga perioden från sorg och insikt till hur rollen som maka blev till hushållerska, städerska och vårdare. Roller hon blir alltmer ensam i, då andra närstående varken kan acceptera hennes insikt eller sjukdomsförloppet.
Boken skildrar hur Pia finner styrkan att vara ett stöd och en hjälp för sin make så länge det går. Men också hur hon till slut inser att det är dags att ta ett steg tillbaka, rädda sig ur en tillvaro med psykisk och ekonomisk misshandel, nedslitning och ständig oro. En plågsam process, där tidigare vänner och familjemedlemmar väljer sida, medan nya vänner stiger fram.
Min man försvann är en unik berättelse om ett obarmhärtigt sjukdomsförlopp, men även om hur kärlek kan få dig att sträcka dig så långt att du riskerar att förlora dig själv.
Boken skildrar även hur Pia gick styrkt ur ett flerårigt inferno, hur hon fann styrka i sin andlighet, genom vänner och i meditation och affirmationer.
Berättelsen är en vägledning, tröst och inspiration för den som befinner sig i liknande situation och för den som vill förstå hur en demenssjukdom kan påverka den drabbade och omgivningen.





















Petra
2025-10-27
Berättelse i dagboksform om att vara nära anhörig till en demenssjuk person. Mycket upprepningar. Känns som en uppgörelse med den övriga familjen vilka inte förstod situationen och heller inte hjälpte till. Vilket ju tyvärr är mycket vanligt, att familjemedlemmar väljer att inte ta del i vården av en demenssjuk person, när det finns någon annan som tar huvudansvaret. Fruktansvärt orättvist och oursäktligt illa handlat mot den som drar det tunga lasset. Tyvärr något jag själv också upplevt under många år. Det finns lite eller inget stöd att få från samhället i de tidiga stadierna av en nära anhörigs sjukdom i demens. Bördan faller på den/de närmaste personerna som ju oftast måste arbeta samtidigt som att vara anhörigvårdare. Författaren hade i alla fall relativ tur med att hennes mans demenssjukdom kom rätt sent i hans liv. Många insjuknar ju långt tidigare. Sen verkar förstås omständigheterna med familjen etc ha varit oerhört påfrestande.
Anne
2025-10-24
Bør høres
Christina
2025-10-23
Väldigt informativ bok om hur det är att leva med partner med frontallobs demens. Lätt hörde av duktig inläsare.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen