I denna feelgood-roman om Mona på varvet får vi följa svetsaren Mona och hennes jobbarkompisar Ingrid och Anna-Stina. Deras tuffa vardag i den hårda och mansdominerade varvsmiljön och deras liv utanför varvet, med barn, kärleksförhoppningar och konflikter. Mona dagdrömmer om ett annat liv, med bättre arbetsmiljö, rimligare arbetstider, mindre press och stress. Hon har för lite tid för sin son Martin, som får för långa dagar på dagis. Men en kväll ber hon sin väninna Marianne vara barnvakt och går på dans – ensam. Hon är nervös. Men där möter hon Lasse, ensam pappa med en liten son. "Mona befann sig strax nedanför scenen vid avbrottet. Hon dansade med en spänd typ som inte sa flaska. Rädd att bli klämd både här och där smet hon iväg. En bit bort fanns en soffa. Där satt redan en stor, blond karl. Han såg beskedlig ut. Hon bad att få slå sig ner." När den efterlängtade semestern kommer har Anna-Stina valt en annan väg och gör sin sista dag på varvet. Och Mona och Ingrid som blir kvar vet inte ens om varvet kommer att överleva. Orosmolnen hopar sig. Aino Trosell vet av egen erfarenhet hur det är att jobba på ett varv. Och vara kvinna. I tjugo år jobbade hon som svetsare på ett Arendalsvarvet i Göteborg.