I mitten av mars 2020 hamnade hela ön i medelhavet där vi bor i total lock down. Från en natt till en annan blev vår lilla familj instängd i en lägenhet utan balkong på elfte våningen i Palma de Mallorca. En präst, en popstjärna, en storebror som bara längtade ut till sina hästar och en lillebror som tyckte att det var ganska skönt att hela flocken var samlad under ett tak och att varje dag blev likadan. Militärpolis vaktade gatorna och om man vågade sig upp på takterrassen för att få lite luft kom helikoptrar med poliser och megafoner som gav order om att vi inte fick vistas där.
Det här är texter som är skrivna i en ny sorts kaos och instängdhet. Ord som är menade att ge tröst och hopp. Och de lite skakiga bilderna symboliserar någon slags vanlighet och allt det som vi längtade efter just då.
